REGN har blivit till snö när vi svänger upp mot Trysilfjällets norra sida och jag ser den klassiska 80-talsfilmen framför mig. Tre amerikanska skidåkare är på väg till Chamonix för att möta tre fransoser i det klassiska Derbyt. En för sin tid galen skidtävling där första laget ner står som vinnare. Dock finns det några hållhakar; alla i laget måste vara med hela vägen ner och med max 100 meters mellanrum under hela åket. Vägen ner står laget fritt att välja och just detta avgör tävlingen. Fransoserna väljer att åka rakt igenom en brant puckelpist medan jänkarna åker runt. Detta på smala åttiotalsskidor och utan varken hjälm eller fartdräkt. Men snöfallet i början på filmen bjöd i alla fall jänkarna på ett par puderdagar som de inte trodde fanns i Europa. Resten är historia och idag spenderar amerikanska filmteam mängder av tid på europeiska skidorter.

Vi checkar in på fashionabla Park Inn Trysil Mountain Resort medan snön yr i vinden. Vi har gjort en klassiker; kollat väderprognosen och bokat ett dygns boende med två dagars skidpass. Prisvärt ska tilläggas. Förr kunde denna klassiker bestå av en sista minuten till alperna när snön föll. Nu blir det 34 mil i bil och snabbt upp på berget för två grymma dagar. Jag tror att få inser hur nära vi har till så bra skidåkning. Trysil har fallhöjd, lutning och ytor som ingen annan hitom Åre kan erbjuda. Med samma avstånd som till Sälen för många, förstår jag att svenskarna vallfärdar hit. En helt annan skidåkning än den svenska grannen kan erbjuda. Och visst är det norska kronor du ska betala när du kommer till kassan men det går att komma runt med matsäck i backen t.ex. Det är inte billigt att käka ute i svenska fjällen heller och liftkortspriserna på vissa orter i Sverige är ju bortom all rim
och reson sett till skidåkningen.

Dag två står solen som spön i backen, eller kanske mer som en vackert struken målarfärg då den är så låg som den bara blir i fjällen såhär års. Minus 7 på termometern och de stora ytorna ovanför Skihytta ligger orörda. Lite puder ovanpå den hårda ytan gör svängarna lite skönare och när jag går över kanten ner mot skogen blir det decimeterdjup kallsnö och ruset går rakt upp i hjärnan. Skiddrogen. Den bästa drogen.

 

Gott nytt år på er allihopa och vi hoppas på ett vitt 2014.

Ps. Var och slängde sopor idag och undrar om alla behövde all denna teknik som kartongreturen vittnar om. Nästa år köper i alla fall jag vaccin, nötkräm och vätskeersättning för pengarna och somnar med ett leende på julaftonskvällen.

/J

Var en platta som Lundell släppte 2000. Hennes rygg är en magisk låt på den. Vi besökte vinterland idag. Från en dag till en annan har Kilsbergen, 20 min. från min ytterdörr, blivit ett vinterland. Vi tog på oss snöskorna och gick en sväng på Bergslagsleden.

Sjöarna har fortfarande bitvis öppet vatten och ett och annat träd har nog fått ge vika för Svempa. Stormen alltså, som jag hörde någon, vet inte vem, kalla för Svempa. Det, skulle jag vilja påstå, är att bli ett med naturen; använda smeknamn för naturfenomen. Vem har fått äran att döpa dessa vidunder som drar in över vårt lilla land?

Bär så röda att ingen vill äta dem. Ett fenomen på sitt sätt.

Varde ljus. Wow vad vi behöver detta.

Hörrni, i mitt nästa liv vill jag vara Ebbot. Älskar karln.

/J