Månad: januari 2015

Andra halvlek börjar nu.

IDAG ÄR FÖRSTA dagen i min andra halvlek. Den har precis som min födelsedag igår, tillbringats på ett berg med gott om snö. Snömängd är en definitionsfråga och ett kärt ämne bland skidåkare. Det pratas gärna snödjup och puder på afterskier och barer och likt storfiskarn som berättar hur stora fiskar han fått, har det en tendens att ta dimensioner av oanade mått. Ofta ökar dagens strapatser och snödjup i takt med intaget av alkohol. Jag har varit här när det varit mer snö på berget, men den mängd som nu ligger där har gett flera fantastiska åk, so far.

Dagens sista strålar på Kapall.IMG_0588_3279
Sitter på mitt favorithak, Anton café, när detta skrivs. Här tillbringar jag gärna tid efter dagens åk och även för kvällsmat. En skönt ställe där man sällan får en överförfriskad tysk, britt eller skandinav i knät. Det är en hel del av den sorten här annars. Traditionen att gå på afterski i backen för att sedan ta sig ner till byn kan ta en ände med förskräckelse. Jag dömer ingen utan alla får göra sin grej men visst är det lite patetiskt att se vuxna människor med en skida på axeln ragla genom byn på kvällskvisten. Den andra skidan har de förmodligen ingen aning om var den är. Fördelen är att de flesta av dessa individer inte konkurrerar om de bästa åken.

Lunch i raus. IMG_0583_3281
Passar på att tacka skidgänget för en grym 50-årsmiddag, hatten till trots.

J

Annonser

Kungsgatan camping.

SKÖN TID UTOMHUS är ett återkommande tema i mina inlägg på denna blogg. När jag igår väntade på bussen tillsammans med Anne på Kungsgatan i Stockholm fick just detta tema en annan mening. Efter väggen vid busshållplatsen hade någon bäddat sin sovalkov för kvällen. Ovanför mannens sovalkov meddelar Nespresso att vi måste köpa deras nya kaffemaskin. Mitt tränade öga gjorde några utelivsreflektioner; – den där sovsäcken har limit +12. – Varför drar han inte upp dragkedjan ordentligt? – Inget bra liggunderlag. – Han ligger åt fel håll med huvudet. När jag återkommer till verkligheten möter jag mannens blick när han tänder en cigg. Jag kommer på mig själv med att stå och hoppa lite i den råa kylan och stannar upp med blicken kvar i mannens.

När vi kliver ombord på bussen som rullar Kungsgatan fram har jag mannens blick kvar på näthinnan samtidigt som jag ser hans jämlikar ligga efter väggarna. Hur blir deras natt när horder av alkoholpåverkade människor i olika åldrar passerar deras sovalkover? 13 procent av dessa kan dessutom ha med sig ett järnrör eller två.

När jag såg det i Paris, New York och Barcelona tänkte jag alltid att det är ett himla fint land vi har där hemma. Ingen behöver sova på gatan där inte. Men nu är vi där. Vad hände med vårt trygga vackra land där jag upplevde att alla fick den hjälp de behövde?

Stockholm tar kväll.IMG_3163_3274
En vacker stad på avstånd.

/J