SNÖ är extremt tilltalande när man har skidor på fötterna. När jag har skidorna på fötterna rättare sagt. Jag kan ju bara tala för egen del. Åre är inte känt för sin snömängd. Oftast är det mer snö i Storlien fem mil bort. Fem mil västerut. Fem mil närmare Norge. Men nu har jag varit här två gånger i år och fått bra mängder av denna efterlängtade vara. Och då är det kanske dags att ge denna plats ett erkännande. Det är ett jättefint skidområde och det vimlar av skidåkare av världsklass. Somliga födda i byn andra inflyttade. De har förstås tillbringat mycket tid på häftigare platser med betydligt mer snittmängd snö per år. Men de hamnar här ändå till slut. Kanske vill man ha den svenska mentaliteten och den sociala biten likväl som de vill åka bra skidor. Byn är mer alpby än många orter i alperna så det behöver de inte sakna. Och när snön faller så är berget väldigt tilltalande. Jag gillar den här platsen mer och mer. Dessutom kan man äta en supertrevlig middag på t.ex. Liten krog, som jag och tjejerna gjorde ikväll, utan att bli rånad.

Vi åker hem med mersmak och dottern stannar kvar och firar nyår, fyller år samt slipar på formen inför vår St:Antontripp.

/J

REKOMMENDERAR starkt att ni tar fram grillen om ni av en händelse har ställt in den. Själv så har jag grillen ute året runt. Åkte skidor i Kanada för ett antal år sen och blev vittne till hur varenda kanadick, låter bättre än kanadensare som är en kanot för mig, grillade ute. Gärna med dunjacka, mössa och en öl i näven. Grillar en del på vintern efter den upplevelsen. Roligast är det om det som i lördags är riktigt kallt. Då blir det på riktigt. Minns en nyårsafton när jag grillade i skjortärmarna, inte lika charmigt.

Det blev även säsongspremiär för längdskidorna i helgen. Fanny och jag valde närområdet och spände på oss skidorna utanför dörren och skidade mot Venaspåret. Blev en sväng i kombon Vena/Lillån som dock inte var maskinspårat. Men vädret var magiskt och charmen med ski out/ski inn övervägde. Annars verkar det vara spårat lite här och där i länet.

Nu har man åkt skridskor och längdskidor. Vintern är här. Väntar bara på premiären utför. I ”sämsta” fall får man vänta till mellandagarna då familjen åker till Åre. Blir även familjärt i St:Anton vecka 3 när Fanny och jag styr kosan mot Arlbergs stolthet. Grymt.

/J

EN HELG MED sväng går mot sitt slut. Det började med en trevlig middag i herrklubbens regi. Herrklubb låter fånigt men vi var ett gäng grabbar, åtta till antalet, som för drygt 20 år sedan bestämde oss för att träffas och laga mat 4 ggr. om året. Och det gör vi fortfarande med i stort sett samma gruppsammansättning. Innan middagen hade jag hunnit med att bära in vår nya soffa, levererad av två trevliga gentlemän med något svårdefinierad nationalitet. Vi pratade engelska och det gick fint.

Allt väl så långt. På lördagen bar det av till IKEA för att köpa kök till landet. Tog extremt mycket längre tid än jag hade förväntat mig. Fel kök på plockordern som vi i sann IKEA-anda fick plocka själva. Och tur var väl det eftersom vi upptäckte felet innan vi lämnat Ingvars hus. Var sådär lagom IKEA-slut i huvudet när vi fortsatte med full bil och köksbänk på taket mot landet.  Till vår glädje så hade snickaren och muraren kommit ganska långt med sina göromål. Vedspisen upphöjd i normal nivå med fack under för ved. Blev nästan sugen att fira julen därute men man vet aldrig med hantverkare, är de klara till dess? Efter att ha förflyttat ett antal platta paket i skottkärra upp till stugan så kom vi på att sparken, den gamla fina, skulle med hem till stan. Satte den på takräcket och rullade hemåt. Saken är den att hemma står bilen i carport som rymmer mina kajaker på högkant på bilens tak. Jag var dock tveksam till att sparken skulle gå in i carporten. När vi kommer hem så har hjärnan glömt bort ekipaget på taket och jag kör helt sonika in i carporten som vanligt. Vanligt är kanske fel ord för halvvägs in bromsar jag in rätt häftigt då ett ljud uppstår i form av ett brak. Sparken. Den gamla fina sparken hinner jag tänka innan jag kliver ut och ser eländet. Ridå. Hade väldigt svårt med humöret resten av kvällen även om Maja Ivarssons historia och låtar gjorde det lite lättare. Rak och ärlig med rock n´roll i blodet. Cool tjej.

Idag söndag blev det skridskopremiär. Tog cykeln ner till Rynningeviken och träffade på två herrar som stod och funderade över bärigheten. Vi bestämde oss för att fundera ihop men under färd. Oftast när vi pikade var isen ca. 3 cm. Låter otroligt tunt men det var förvånansvärt lite gung i isen och vi åkte med skapligt avstånd mellan varandra. Blev en kanonpremiär med en ståfika, fruktsoppa, vad annars.  Lite smolk i glädjebägaren då jag tappade min lilla Canon i isen. Stendöd med lite krokig optik som har stannat i ytterläge. Hoppas att min försäkring kan hjälpa mig lite. Med kameran åtminstone, sparken blir svårare.

Låg sol – långa skuggor(sista bilden med min lill-Canon…)

/J