Månad: januari 2014

Arlbergs stolthet.

SITTANDES på mitt skidfodral hör jag en dansk yngling säga några fraser på detta för mig så obegripliga språk. Jag ber honom ta det igen men hälften så fort; slutar med att vi pratar engelska. Han är reseledare på företaget som jag köpt flyg och transfer av till Innsbruck och vidare till St. Anton. Medan han vimsar omkring och försöker få tag i en taxibuss läser jag Dennis Lehane, Nattens dåd, i ett väldigt soligt Innsbruck. Vis av egna erfarenheter från detta yrke bestämmer jag mig för att ta det som det kommer. Väntan till trots. Just vid väntan på flygplatser gör sig viktigpettrarna viktigare än någonsin. Ofta fick man höra att de skulle ta det med chefen för resebyrån när de kom hem. Alla minns vi väl herr Jönsson i Snowroller.

IMG_1893_1981IMG_1887_1982Väl i St. Anton blev jag mottagen av kvinnan som skulle sitta innanför glasväggen i sitt kök under samtliga mina frukostar. Det var bara jag som åt frukost. Udda pensionat med en bar i bottenplanet som hade tillåten rökning som indragare. Rätt många som har det i detta lilla land. Känns lite 90-tal. T.o.m. britterna har ju mestadels rökfritt  på sina inrättningar.

IMG_1852_1987Frukost är kanske att ta i, men brötchen, kaffe och juice. Körde youghurt på rummet då jag inte ville göra värdinnan förnärmad. Man har ju en försiktig framtoning med sig i sitt svenska pass.

Lite mindre snö än vanligt men den här orten levererar alltid bra åkning. Hittills har jag aldrig lämnat denna plats besviken. Trots att skidåkarna av rang är väldigt många. Vilket är lätt att förstå när man själv upplevt möjligheterna. Eller som en av alla sköna figurer på Jennewein Sport sa till mig när USA kom på tal i ett av våra samtal. – Varför åka till USA och åka skidor, när vi har det här. Det kan man fråga sig. Vi snackade om lite olika orter over there och han hade varit på typ alla. Mina antal var blygsamma i jämförelse. Den här typen av figurer gör att man gillar platsen ännu mer. Vi skakade hand och han undrade när jag skulle dyka upp härnäst. – Du håller väl koll på vädret, så ses vi när det dumpar, sa han. Om det vore så enkelt.

IMG_1872_1983IMG_1888_1984
Det snöade lite till och från efter att Magnus tillbett snöguden varje kväll. På fredagen var kung Bore verkligen med oss och snön vräkte ner. Ett värdigt avslut på en grym vecka. Berglängtan infann sig redan i bussen tillbaka till Innsbruck.

IMG_1889_1992
IMG_1848_1988IMG_1881_1980

 

 

 

 

Finns en del bra fik i byn. Älskar att ta en macchiato hos lokala bagaren eller på Anthony´s. Bra käk där också.

På flyget hem tittade jag på filmen Springsteen & I. Vilken passion; fansen å sin sida som ligger till grund för filmen, och inte minst bossen själv. Fantastiskt.

Skrev på ett papper idag som ger lite nya dimensioner. Återkommer om detta.

/J

Annonser

Kallar vi det vinter?

För exakt en månad sedan, närmare bestämt 7:e december, skrev jag om ett vinterland här. Vi hade tillbringat dagen på snöskor i Kilsbergen. Solen gnistrade i den vita snön. Sedan dess har Kilsbergen intagit en skepnad som mer liknar senhöst. Blött oktoberland med dimma och den där råkalla vinden som vi lärt oss sedan barnsben att oktober oftast bär med sig.Hygge i dimmaIMG_0975_1966

Då vandring har ersatt längdåkning så har jag ändå fått en del tid i dessa marker som ligger mig varmt om hjärtat. Kände vid gårdagens tur att man vänjer sig fort. När vi klev in i Kilsbergsstugan igår och beställde kaffe från vedspisen så var där folk som vanligt. Vandringsstavar och kängor hade ersatt dito för skidåkning.  Stilleben brygga tallIMG_0955_1946De flesta vi möter i stugan rör sig i dessa trakter allt som oftast; i ur och skur, oavsett årstid. Den stora skillnaden från snötäckta tider är avsaknaden av de som skall vinna Vasaloppet varje dag. I deras frånvaro uppstår ett lugn häruppe som vi inte får uppleva såhär års normalt. Ganska trevligt faktiskt. Även om lite snö vore på sin plats.

/J

VARG

KNAPPT hade det nya året startat förrän jag fick uppleva något som jag sent kommer att glömma. Att dagen skulle ägnas åt promenad och utefika i fantastiska Kilsbergen bestämdes under frukosten. Lite märkligt känns det att strosa på vinterleden upp mot Tomasboda där vi normalt åker skidor så här års. Inte varje år förstås men det är ändå den bilden man har av just den delen av Kilsbergen. Vi tog en titt på Gårdsjötorp på vägen; som nu står klart för besökare. Bl.a. ska raststugan hållas öppen mellan 10-15 på helger. Så var fallet idag. Väldigt fint. IMG_1824_1933
Efter att ha passerat Rysstorget ser vi spillning på vägen som vi tror kan vara varg. Dock är vi lite osäkra men lite spännande är det och vi pratar om att visst finns det varg i området. När vi passerat stigen upp mot Lybackagruvorna ser vi plötsligt 2 vargar på vägen. Vi tittar på varandra och tror inte våra ögon men den ena vargen stirrar nästan på oss. Den andra droppar av in i skogen och strax följer den första efter. Fortfarande förvånade och utan att ha fått fram något att fota med får vi se hur ytterligare en varg kliver upp på vägen och följer efter de andra in skogen. Tre vargar inom loppet av 1 minut känns helt osannolikt. Medan vi står och viskar till varandra huruvida vi ska gå vidare på vår tänkta väg; som är åt samma håll som vargarna rör sig dyker en fjärde varg upp på vägen. Då bestämmer vi oss för att avvakta lite och ändra vår rutt.

IMG_1820_1929IMG_1819_1928

En bild hade varit kul är min första tanke. Men samtidigt så blir det vår upplevelse nu; tillsammans med vargarna som inte heller valde att fotografera oss. Hade jag letat efter kameran så kanske en del av ögonblicket hade gått förlorat. Tagen av stundens storhet blev vi nu stående och stirrandes på något vi inte trodde var sant. Men det var det ju. Magiska ögonblick ska man vårda ömt.

/J