Tomasboda

Lite som San Diego.

INGEMAR BACKMAN, snowboardlegendar på 90-talet som hoppade väldigt högt en gång i Riksgränsen och levde länge på det, hoppet alltså. Sade i en intervju en gång att när han vaknade på morgonen i San Diego valde han mellan bergen och havet. Snowboard eller vågsurfing helt enkelt. Lite den känslan har jag just nu. Igår tog jag en tur med kajaken och i morse bar det av till Kilsbergen för längdåkning. Klimatet skiljer sig såklart en del från San Diego men valmöjligheten finns där. Liknelsen kan tyckas märklig. Men den blir som så mycket annat, vad man gör den  till.

Skateföre på mossarnaIMG_1991_2021IspaddlingIMG_1002Dagen inleddes med isiga spår efter varma dagar som följdes upp av en kall natt. Men glidet var det inget fel på, värre då att få stopp på grejjerna. Efter en sväng till Tomasboda kom vi åter igen ut på den gamla vägen och döm om min förvåning när det isiga hade deformerats om till drömspår av pistmaskinen. Plötsligt var det årets bästa förhållanden i spåret, 20 minuter från centrala Örebro, ungefär där vi stötte på vargarna på nyårsdagen.

SpårIMG_1989_2020Dagar som dessa är längdåkning fantastiskt.

Fika KarthällemossarnaIMG_1013Lite påfyllning av energi i form av klassisk fruktsoppa och kex. Smakar aldrig så bra som utomhus. Äter det ju aldrig inomhus, när jag tänker efter. Undrar hur Svante gör? Äventyraren Svante Lysén, mannen som gav fruktsoppan ett ansikte.

/J

Annonser

Kilsbergen har bestämt sig.

LÄNGDÅKARNA har intagit Kilsbergen; vilket är ett tecken på att snön är på plats. Förvisso har man kunnat åka på konstsnö i Ånnaboda sedan någon vecka tillbaka, men den riktiga skidåkningen är nu möjlig. Den som skickar dig ut i urskogen långt från allfarsvägarna. Men ändå leder till en stuga med kaffe på vedspis, eller varför inte en våffla i Blankhults gamla skola.
VinterträdIMG_1908_2005På lördagen testade Anne och jag de skoterspårade lederna från Blankhult upp mot Tomasboda. Natursköna leder med vacker inramning där björkskog går över i granskog ju högre upp man kommer. Väl uppe på åsen där Rusatorpet och Kilsbergsstugan huserar var det räls. Pistmaskinspårat av bästa kvalitet. Den typen av spår bjuder också på möten med en annan ras. Inte varg, även om blicken har en viss likhet, utan den typen av åkare som jagar en placering i Vasaloppet. Det må kosta vad det kosta vill, bara träningskompisarna eller arbetskollegorna hamnar bakom i placeringslistan.

BlankhultIMG_1911_2006
VåfflaIMG_1916_2011Blankhult brasaIMG_1915_2010Vi rundade av med en våffla och var nöjda med dagen. Hit kan ni ta er och äta våffla utan skidor. Trevligt sätt att få lite fjällkänsla om man inte vill åka skidor. Dock ingen afterski vad jag vet.

 

På söndagen blev det en sväng till i spåren. Den här gången med Mange. Med ett förflutet som tävlingsåkare blir han min längd-PT. Kul med lite tekniktips. Men precis som jag så åker han för att det är njutning. Dagen bjöd på lite plusgrader och föret var trögt. Blev en fika i Tomasboda innan vi testade spåren upp mot Lisselängen. Inte optimala förhållanden men fantastisk motionsform. Samtidigt som man njuter av tystnaden i skogen.

Ta vara på vintern mina vänner. Man vet inte när den kommer härnäst.
/J

VARG

KNAPPT hade det nya året startat förrän jag fick uppleva något som jag sent kommer att glömma. Att dagen skulle ägnas åt promenad och utefika i fantastiska Kilsbergen bestämdes under frukosten. Lite märkligt känns det att strosa på vinterleden upp mot Tomasboda där vi normalt åker skidor så här års. Inte varje år förstås men det är ändå den bilden man har av just den delen av Kilsbergen. Vi tog en titt på Gårdsjötorp på vägen; som nu står klart för besökare. Bl.a. ska raststugan hållas öppen mellan 10-15 på helger. Så var fallet idag. Väldigt fint. IMG_1824_1933
Efter att ha passerat Rysstorget ser vi spillning på vägen som vi tror kan vara varg. Dock är vi lite osäkra men lite spännande är det och vi pratar om att visst finns det varg i området. När vi passerat stigen upp mot Lybackagruvorna ser vi plötsligt 2 vargar på vägen. Vi tittar på varandra och tror inte våra ögon men den ena vargen stirrar nästan på oss. Den andra droppar av in i skogen och strax följer den första efter. Fortfarande förvånade och utan att ha fått fram något att fota med får vi se hur ytterligare en varg kliver upp på vägen och följer efter de andra in skogen. Tre vargar inom loppet av 1 minut känns helt osannolikt. Medan vi står och viskar till varandra huruvida vi ska gå vidare på vår tänkta väg; som är åt samma håll som vargarna rör sig dyker en fjärde varg upp på vägen. Då bestämmer vi oss för att avvakta lite och ändra vår rutt.

IMG_1820_1929IMG_1819_1928

En bild hade varit kul är min första tanke. Men samtidigt så blir det vår upplevelse nu; tillsammans med vargarna som inte heller valde att fotografera oss. Hade jag letat efter kameran så kanske en del av ögonblicket hade gått förlorat. Tagen av stundens storhet blev vi nu stående och stirrandes på något vi inte trodde var sant. Men det var det ju. Magiska ögonblick ska man vårda ömt.

/J