Zurs; powderparadise

En grym skidvecka är till ända och den här bilden sammanfattar den rätt bra; massor av orörd snö i en fantastisk terräng. Ett par liftar eller en buss från St:Anton ligger detta paradis för puderhundar. Här fortsatte det som började i St:Anton några dagar tidigare.

Lördag kväll kom vi inte ens in i byn p.g.a. lavinfaran. Vi sökte oss mot Innsbruck för att finna tak för natten. Vår värdinna på Bacherhof var vänlig och välkomnade oss på frukost dagen efter när jag ringde och förklarade läget. Hon hade förstås koll på att byn var stängd. Efter några mil dök ett större hotell upp och vi svängde in vår hyrbil för att göra ytterligare ett försök. Vi hade redan blivit varse om att de närmaste byarna var fullbelagda. Nu hände något som man kommer att minnas länge; i foajen på hotellet hade Röda korset upprättat en sovsal med ca. 200 bäddar. Fullbelagt trots detta spektakulära arrangemang. Vi blev hänvisade till en kyrka i nästa by; där skulle Röda korset möta upp. Nu var vi uppgivna och insåg att det här blir svårt. Vi valde dock bort kyrkan och åkte vidare i natten. När vi närmade oss midnatt och svängde av till ytterligare en by trodde vi inte på det själva men här fanns ett dubbelrum. Glada i hågen packade vi oss in och beskådade med stora leenden hur personalen bäddade i soffan och på golvet; vi hade sovplats för natten. 11.00 nästa dag öppnade man vägen in i St:Anton.
Snö från alla håll

Det här vädret hade vi de första två dagarna. Minns inte när jag åkte så mycket kall och djup snö senast. Det var inte alltid man såg var man åkte men var det bara brant nog så var det bara att hålla fall-linjen. Vädret blev lite bättre om man så vill, snöfall är alltid bra, vilket gjorde att det öppnades fler liftar och lite fler människor dök upp på berget. När vi hade åkt av allt som gick att finna i närområdet var det bara att fortsätta bortåt i systemet.Sol en stund 

Mycket går att säga om skidåkning men under sådana här förhållanden är det svårslaget. Man är helt obekymrad över att den kalla snön sköljer in över kragen och lägger sig kall mot halsen. Det som var en skräck för många att bli ”snöpulad” i skolan blir här till den optimala lössnöupplevelsen och går under benämningen ”faceshot”.
Undertecknad mer än nöjd

Restaurangen är öppen

Låga moln

Om ni saknar actionbilder så beror det på att när det är bra skidåkning har jag inte tålamod att stanna upp och rigga kameran för att få en riktigt bra bild. Ni får hålla tillgodo med vyerna från magiska åk.

Klassiska Schöngraben

Nöjda och svettiga i Schöngraben

Jag har tidigare varit skeptisk till byar som får mycket plats i skidmagasinen. Men nu har St:Anton bjudit upp till dans ordentligt och är man morgonpigg så får man mycket bra åkning även om byn kryllar av grymma skidåkare. Återvänder med största sannolikhet hit nästa år med ett litet förbehåll. Grannen Montafondalen lockar med samma snömängder men färre besökare. Men innan dess så ska jag besöka ytterligare en mytomspunnen skidort; Jackson Hole, Wyoming, USA. Ska bli mycket spännande och förhoppningsvis blir jag snöpulad även där.

/J

Jag var rätt nöjd förra helgen efter några skapliga skridskodagar. Söndagen var t.o.m. bra. En vecka med skitväder och jag trodde inte mina ögon när jag skrinnade ut på lördagen i bländande låg vintersol. Isen var grym. Fruset vatten…
Började ensam; vilket inte är att rekommendera. Men det fina är att man alltid träffar någon att slå följe med. Ulf & Boel dök upp när jag kom farande och plötsligt hade jag sällskap. Trevligt sådant dessutom. 
Fika och solen värmde!
När vi satt och fikade som bäst så dök ytterligare sällskap upp. Vänner till Ulf & Boel visade det sig. Vi fortsatte nu som en lite större grupp med ännu större leenden.

När man bjuds på skridskoåkning av den här kvaliteten hamnar det högt upp på listan över feelgood-aktiviteter. Tiden går fort när man har roligt och mörkret gjorde oss sällskap sista biten in. Den här dagen tar jag med mig i mitt inre.
Bra is🙂
St:Anton väntar härnäst. På lördag bär det av. Snömängden är enorm så det kan nog bli bra. Startar upp veckan med att vara på plats i Globen imorgon på Idrottsgalan.

Mer bilder här: http://johankarlstrom.smugmug.com/MixedOutdoor/Skridsko-Hjälmaren

/J

Då har isen lagt sig och jag testade lite på lördagen. Fin is men väl tunn på sina ställen. Kall natt mot söndagen och jag trodde på större ytor med lite tjockare is. Ringde Putte och sa att det var dags. Likt Ethan Hunt hämtade han sin packning i något hemligt förråd och sov sedan med grejjerna på.
Putte, alias ”Ethan Hunt”, njuter av solen

Udda ljus..

På lördagen kunde man spegla sig isen. Nu täckte ett flortunt snöskikt den fina isen. Vi höll oss efter norra kanten och snirklade mellan stenar och öar. Hur långt skulle vi våga oss ut? Lite till, det verkar hålla osv. Med dessa fraser klingande över sjön så tog vi oss ända till Lindholmen. Mötte en grupp från klubben med Mr. Ice, Göte, i spetsen. Känns bra att åka där han har lagt spår. 
Plats för stora båtar…

Bryggfika Lindholmen


När vi satt och fikade gick en man igenom isen bakom oss. Visade sig att det var vår fikakompis bror. Gick bra med honom. Jag hade inte fått nog när vi kom in till Rävgången så det blev en sväng till ut till Lindholmen på eftermiddagen. Man får ta vara på isen.

/J

Fotografiska

Nick Brandts bilder hängde på första våningen. Där kunde man inte ta sig in för trängseln var enorm. Vi började en trappa upp med Aitor Ortiz. Han har avbildat flera monumentala arkitektoniska verk. Spektakulärt och lite speciellt.
Sedan klämde vi in Margaret M. de Lange. Svåra bilder på människor. Nakna. Vissa trasiga. ”Att fotografera handlar om att utmana sig själv, om att våga stanna kvar i ett rum och fånga det som sker när alla andra för länge sedan gått. Margaret M. de Lange stannar kvar, hon dömer ingen, och hon omfamnar allt.” Så löd texten om utställningen som hon kallar:
Surrounded By No One

Kafédelen med sina stora fönster som vetter mot Djurgår´n var belamrat och vi bestämde oss för att ta oss in till Nick Brandts enorma djur. Fantastiska bilder som porträtterar dessa enorma varelser. Han jobbar inte gärna med tele utan vill vara nära djuret. Känna dess personlighet. Hur han gör? Don´t ask me?
Finns massor att läsa om denna man och hans arbete för dessa djur.

Tyvärr så hänger bilderna bara till 8/1.

Rangers med betar från dödade elefanter

Fotografiska är väl värt ett besök. Eller två. Ska försöka gå dit så fort jag är i Sthlm och har lite tid över. Anton Corbijn föreläser 14/1. Det är utsålt. Men hans utställning kan man besöka.
Vacker stad i vackert väder

/J

EN FANTASTISK DAG PÅ VÄTTERN fick runda av mitt 2011. Det var ingen trängsel i Bastedalens hamn. Minusgraderna var sju till antalet i morse. Solen värmer en del men jag valde woolterry pants nertill och två lager merino upptill. Bra val visade det sig.
Hamnen, Bastedalen

Som synes så var  sjösättning inte en självklarhet. Isen var ett par centimeter och jag fick ta mig längst ut på stora bryggan för att sjösätta. Hade varken isyxa eller isdubbar med mig.  Stilla var ett ord som passade bra på Vättern idag. Såg oväntat nog en hel del sjöfågel som man aldrig ser där annars. Ornitolog är jag inte heller så jag vet inte vilka dom var eller varför. Lunchade med en schyst vy och brasa som sig bör så här års.
Lunchvy…

Röksignaler..?

Blev förvånad över att det dök upp is här och var. Vissa sund var helt täckta med centimetertjock is. Det har ändå bara varit två dygn med minusgrader. Frost på öarnas nordsidor gav en vintrig inramning. Apropå frost så blir det en del is på kajaken när det är minusgrader.
Is eller vatten?

Fruset på däck!

Väl inne i hamnen var mörkret på plats. Skymningspaddlingen sista biten var magisk med ett tunt islager mitt ute i farleden som kajaken bara gled igenom som en varm kniv i smör. Det är en speciell känsla att paddla genom tunn is.

Tillbaka i hamnen

Då var det färdigpaddlat för i år och dags för en trevlig nyårsmiddag. Kan bli en tidig start på nästa års paddelsäsong:-)

/J