Topptur

Färgsprakande vandring runt Helags.

NÄR SÄCKEN VAR packad och jag skulle stänga sista dragkedjan brast den. Dragkedjan som inte får brista; som alla s.k. tunga märken hånar lättviktsindustrin för. Dragkedjan mitt på säckens framsida. En öm punkt som väljs bort på den traditionella lite tyngre säcken. – Vad fan gör vi nu? Peter och Nisse stod klara med säckarna på ryggen och rev lite med kängorna i gruset likt startklara galoppörer. – Remmar, vi behöver remmar för att hålla ihop säcken, fick jag ur mig. Nisse slet fram några gamla läderremmar ur bilen och jag packade om allt i en torrpåse, sedermera pumpen till mitt liggunderlag. En McGyverkonstruktion som jag fick leva med hela vandringen. Alternativet hade varit Ljungdalens by i fyra dagar medan grabbarna attackerade Helags och Ekorrpasset.

Nu kunde jag, tack vare denna lösning, njuta av Peters teriyakibiff med nudlar på torsdagkvällen då han var först ut på matlagningslistan.

Biff i Lavvu.IMG_0383_2983
Teriyakimarinerad biff tillreds i Nisses rymliga Helsport Lavvu Light.

Läger HelagsIMG_0394_2920
IMG_2780
Tidig morgon i vårt Helagsläger. Hilleberg Unna var en trevlig bekantskap.

Att vakna upp med Helags glaciär i blickfånget är få förunnat. Dels ska du ta dig dit, vilket i sig är förhållandevis enkelt, en halvlång bilresa och 13 km till fots. Men klart väder på sådär en 15 – 1600 möh. är betydligt krångligare; jag sträcker mig till att säga omöjligt att påverka själv. Kanske Putin och några andra korkskallar på höga stolar kan påverka vädret men det vill vi inte veta. När jag stack ut näsan ur tältet denna morgon formligen badade Helags glaciär, tillika Sveriges sydligaste, i solsken. Dimslöjorna som låg några hundra meter lägre bildade någon form av ljusbåge; en regnbåge utan regn och därmed utan färgprisma diskuterade vi oss fram till under frukosten. En frukost som intogs i godan ro med solvärme på ryggen och blicken fokuserad på kammen som vi skulle gå mot toppen lite senare.

LjusfenomenIMG_0403_2929
Peter pekar ut vägen upp och inget annat.

Till skillnad från de flesta andra skulle vi gå över Helags; inte upp och ner på samma sida med en dagspackning. Nej, upp med all packning på ryggen och ner på baksidan för fortsatt vandring mot Sylsjön. Det var planen. Och så blev det. Nedfärden på baksidan var inte helt scoutad och blev lite mer spännande än det var tänkt.

Brant gång.IMG_0416_2942
Till topps!

Edge.IMG_0423_2949
Är det brant, eller?

Peter - glaciär.IMG_0417_2943
Peter pekar, men på vad?

Till topps.IMG_0421_2947
Kamvandring.

Toppbok.IMG_0427_2953
Väl valda ord ska dokumenteras för framtida besökare.

Baksidan Helags II.IMG_0433_2959
Ett brant stenfält mötte oss och det tog tid att ta sig ner. Men hellre komma ned än inte komma alls.

Att gå nedför ett brant stenfält bestående av stora stenblock blandat med vanliga stenbumlingar är en något annorlunda upplevelse. Ryggsäcken gör inte saken lättare och ibland så ”lever” stenen man kliver på och för några tiondelars sekund svänger det mer än nödvändigt. När stenfältet väl tog slut befann vi oss i en fantastisk dalgång med ett imponerande färgspektra och porlande jokkar med efterlängtat vatten. Det blev en sen lunch i solen bestående av Reals välsmakande påsmat. Outstanding i sin genre tycker jag och många med mig. Att Blå Band inte lyckas få till något lika välsmakande är en gåta, men väl ett faktum.

Predikstolen och Sylsjön.IMG_0441_2967

När vi når Sylsjön går vi en bit på Pilgrimsleden, som den heter på vissa kartor, medan andra kartor anger att den går på s:a sidan av nämnda sjö. Enl. min gps heter den Pilgrimsleden på båda sidor och då säger vi så. Enkelt och diplomatiskt. Lägret blir på en strand denna kväll och medan tälten står i någon form av sand gör vi en liten brasa på stenstranden och intar där Nisses goda äppeldessert. Till varmrätt serverades en god risotto med en lagom syra från det nedkokta vita vinet. Allt detta i en miljö där månen bjöd på sitt allra bästa för kvällen.

Eld Sylsjön.IMG_0447_2973
Månen lyser med sin närvaro.

Frukost Sylsjön.IMG_0455_2897
Frukost vid Sylsjön.

Även frukosten intogs på stenstranden men utan eld. Solen värmde när den väl var framme. Nisse hade passat på att blöta ner sig med någon form av enklare bad på morgonen. – Inte så kallt, sa han till mig. Ganska friskt, skulle jag vilja påstå. Definitionsfråga helt enkelt. Pilgrimsleden tog oss sedan närmare Norge men efter några kilometer bestämde vi oss för att gå oledat upp mot Ekorrdörren. Leden följde sjön och var ganska tråkig och till viss del ganska blöt. Några höjdkurvor upp på kartan gav torr och fin vandring i det hav av färger som blåbärsriset och andra växter erbjöd. Apropå växter så fick vi oss en riktig namnbank av Peter så fort något växte överhuvudtaget. En kurs i fjällfloran helt enkelt.

Ekorrdörren.IMG_0465_2907
Ekorrdörrens vattendelare.  

Den här dagen blev lång och när vi äntligen fick av oss kängorna och lägret var på plats var det min tur att laga mat. Så skönt att äntligen få äta och dricka de extra kilon som råvarorna tillfört min packning. Lammkorv med mos och gröna bönor toppat med crema di balsamico och torkad lök stod på menyn. Till det drack vi rödvin på petflaska; Syrah från Chile som var riktigt trevlig. Få saker smakar förvisso dåligt i en miljö som denna och att man burit på det som en extra börda gör inte smakupplevelsen sämre. Äppeldessert var det dolda temat på denna vandring då vi alla tre hade det som huvudråvara i våra desserter. Även det smakade bra i alla variationer.

Höghöjdssnickare.IMG_0429_2955
Hantverkare i en skön miljö.

En annorlunda arbetsplats kan man säga att dessa hantverkare har. De renoverar toppmärket på Helags. Förutom att de jobbar på en bergskam så är väl den största skillnaden att de åker helikopter till och från jobbet. En dag som denna finns kanske inte någon bättre arbetsplats. Fönsterbord på lunchen behöver de inte fundera över. Ger sig själv liksom.

Med osannolikt bra väder, god mat och trevligt sällskap blev det en väldigt bra vandring. Att beräknade 66 km blev till 76 spelar mindre roll. Ännu en upplevelse till tid utomhusarkivet som är ganska välfyllt nu, men som aldrig blir fullt. Så mycket tid finns inte. Starka ben får man på köpet.

/J

Annonser

Med stighudar i Storulvån.

STRAX efter Orsa dyker det plötsligt upp snö på vägen. Snart är vi ikapp plogbilen som rensar den lilla vägren som finns på inlandsvägen, som den kallas. Finns t.o.m. en skylt som förkunnar att man befinner sig på denna väg som är en del av E45, Sveriges längsta väg. Vi befinner oss då på lite högre höjd och det vårlika landskapet har förändrats till vita vidder. Ganska snart blir det återigen vår och min oro över att ha sommardäck på bilen lägger sig platt. Även om vi ska åka fjällväg senare så ska den vara ren från snö enligt personalen på Storulvån.

Allt som oftast träffar man någon man känner på Statoil i Sveg. Så även denna gång. Märkligt fenomen men det är en klassisk knutpunkt för en stor del av vår fjällvärld. Åker du bil från våra trakter så hamnar du i Sveg. Punkt slut.

Väl framme på Storulvåns fjällstation blir vi nästan chockade över antalet bilar som står i vägrenen på fjällvägen. Men vädret är på topp och dagbesökarna från områden runt omkring blir då många. Framförallt tror jag att den dåliga snötillgången i Åre lockar folk hit över dagen; kombinerat med explosionen av topptursintresse. Många som tidigare bara gick på tur går nu på topptur med ny lätt utrustning. Vi ser även en del kids knata på uppför enklare fjällsluttningar med ivrigt påhejande pappor. Jag skriver pappor för det är betydligt stillsammare attityd hos den kvinnliga delen av familjerna vi träffar på. Vi får en fantastisk kvällstur uppför och sedermera nedför Getryggen innan middagen intas 21.30; sent men välförtjänt kan man säga. Lasagne, som Anne varit snäll att laga till hemma, slinker ner med ett gott glas vin i den trevliga lokalen för självhushåll. Lite rörigare såklart vid 18-19 tiden då alla ska laga mat. Men såhär dags är det lugnt och skönt.

Kvällstur.IMG_2217_2322

Efter en kaffe på loftet med den fina granitväggen, där stor som liten kan inomhusklättra om man har någon energi kvar, drar vi oss tillbaka till vår sovalkov. En lite speciell boning med 4 bäddar och draperi ut till korridoren där gemensam toa och dusch finns. Ett helt ok boende tycker jag men det blir en halvjobbig natt, framförallt för den person i grannalkoven som springer på toa och vomerar halva natten. Det är svårt att inte höra hen när det är dags trots att jag har öronproppar. Har nog aldrig använt så mycket handsprit som dagarna efter detta.

Lördagen bjuder på lite klassiskt gråväder men vi stretar på. Kvällen blir åter lugn och skön då vi käkar lite senare än barnfamiljerna. Peters patenterade pasta sitter som en smäck efter en hård dag på fjället där det bjöds på trögt före. Gled nästan bättre med hudarna på faktiskt.

IMG_2219_2314  Vindsäckslunch. IMG_0011_2342

  Lunchen intogs i vindsäck med allt vad det innebär.
  Varmt och lä men lite mycket duk i maten.

En mycket driven student blir vår rumskamrat de första två nätterna. I hans fall består drivet av att hålla nere kostnader. Vilket han säkert delar med många andra studenter. Han checkar ut på morgonen och dyker upp igen på kvällen. Det visar sig att efter 18.00 betalar han knappt 200:- för en bädd varsomhelst på stationen. Om det finns bäddar att tillgå vill säga. Dock så lämnar man ingen i sticket på Stf:s stationer utan i värsta fall blir det madrass på golvet i något lämpligt utrymme.

Efter att nästan nått toppen på Tväråklumpen i gråvädret under lördagen blir det söndagens mission. Upp på Getryggen och ner i dalen mot Sönner Tväråklumpen. Ett magnifikt åk nedför S. Tväråklumpen blir helgens höjdpunkt. Vinden blåser så att man knappt kan konversera på toppen men det ger bara lite högalpin känsla. Det är väldigt sällan vindstilla på höga berg.

Peter supportar.IMG_0028_2338_1
Lunch med termosbudskap!

bild 1
Undertecknad nöjd på toppen och redo för nedfärd.

Peter hudar på. IMG_0020_2330  När vädret är hyggligt är detta en väldigt trevlig form av skidåkning. Dessutom otroligt bra träning att gå uppför i ett par timmar. Man lever efter devisen ”Earn your turns”. Vilket stämmer bra; har man gått upp blir varenda sväng nedför en själslig upplevelse. Svårt att förklara, prova själv. Dock är ett vackert naturområde att föredra. Det är otroligt charmigt och praktiskt att kunna kliva ut från frukosten och sätta på hudarna på skidorna. Man kan bokstavligt talat påbörja sin topptur med frukostkoppen i handen och en halv macka i mungipan.

 
Sylarna i horisonten. IMG_0035_2329

Peter njuter av måndagens förmiddagsfika på Getryggen med Sylarna i bakgrunden. Sedan bar det av hemåt. På vägen upp denna morgon stötte vi på två ripor som inte gjorde någon större notis av vår närvaro. Kärlekskranka månne?

Ripor.IMG_2229_2303
Kärlek på fjället.

Alaskan malamute.IMG_2241_2310

Hade gärna tagit med den här krabaten hem. Han sov utanför stationen kvällen innan. Jag stod i fönstret och mötte hans blick innan jag gick och lade mig. När jag vaknade och tittade ut så låg han där och tittade på mig igen. Alaskan malamute heter rasen och han var lite coolare än snittet.

/J