Månad: februari 2011

Vindskydd Skrikarboda

Världens bästa Kilsbergen…

Stakadammen har figurerat en del i media sista tiden. Jag tänkte skriva om denna plats här och nu. Dock särskiljer jag mig från dagspressen. Jag vill bara säga att det är en vacker plats. Man tar på skidorna vid bilen, glider ner på spåret, och vips så befinner man sig i en fantastisk miljö. Den såhär års snötäckta våtmarken eller om det är en liten sjö till och med, ligger helt vit och orörd. Solens strålar spelar i det vita täcket. Små tallar och granar sticker upp här och där och i skogskanten ligger detta vindskydd.Vindskydd Stakardammen

Spåren var fantastiska idag och skidåkarna var inte så många. Kylan avskräckte säkert flertalet. Men det är ofta varmare här uppe än i Örebro när det är klart väder. Sedan är det ett faktum att de flesta väljer att åka till Ånnaboda. Och därifrån ge sig ut i spåren. Hursomhelst så föredrar jag mindre befolkade platser. Folkskygg kan vissa tycka men det är fel säger jag. Som part i målet då förvisso. Men t.ex. så fikade jag i Lisselängen idag. Vindskydd LisselängenDelade vindskydd med trevliga människor som jag i och för sig känner från Kanotföreningen. Helt oplanerat men trevligt. Fruktsoppa så klart, och mackor därtill. Mötesplats LisselängenLisselängen blir en mötesplats för många.

Passerade även Skrikarboda. Tyvärr  så är stugan stängd allt som oftast. Vi får kolla med Närkekretsen hos STF vad som gäller. SkrikarbodaSommarleder SkrikarbodaVindskydd Skrikarboda

Jag kunde höra mig själv säga ”magiskt” flera gånger idag.

Magiskt var ordet!

Annonser

Lindholmen, en klassiker på Hemfjärden.

Tog en sen eftermiddagstur till Lindholmen. Första skridskoturen denna vinter för min del. Den plogade banan är ingen dröm att åka på. Dock är det enda alternativet om man ska åka skridskor. Trots allt ett enkelt sätt att komma ut och njuta av vintersolen. Detta är en välbefolkad plats under helgerna. Men jag var snudd på ensam när jag gled in i den lilla bassängen vid Lindholmen. Mr. Lindell himself var ute och halade flaggan så serveringen stängde förmodligen för dagen. Hade med egen fika som intogs vid brasan som glödde lite grann efter dagens grillövningar. kunde inte låta bli att blåsa liv i elden. Alltid trevligt med fika vid öppen eld.


Vinterlöpning & St:Anton

Snöfall för oftast tankarna till skidåkning. Men idag tänkte jag lite annorlunda. Två decimeter kramsnö.  Icebug och damasker på. Sen blev det en löprunda i orörd snö. Häftig känsla. Ner till Rynningeviken, upp till fågelskådarstugan och sen ner genom vassen och ut på isen. Helt ensam och vita vidder som ger ett magiskt sken. Pannlampan förblir släckt då snön avger ett ljus trots att det är mörkt ute. Märklig känsla. Jag är lyckligt lottad som har denna miljö runt hörnet.
St:Anton nämns i rubriken. Tillbringade förra veckan där med tre andra herrar. Överraskande bra berg, eller egentligen visste jag att det var bra. Men alldeles för mycket skidåkare för min smak. Detta var min bedömning trots att jag aldrig varit där.
Ola Schenström, ”Mindfulness i vardagen”, säger att vi ser på omvärlden genom ett
filter. Detta filter är våra bedömningar.  Istället för att se verkligheten som den är. Där och då. Eller här och nu.
Vi åkte massa bra offpist utan att behöva trängas med färgglada skibums. Fick se små pittoreska orter som är sammanbundna med St:Anton via liftar och ibland bussar. Mersmak. Dock hade dom andra varit där en hel del tidigare vilket bidrog en hel del när det kom till vägval. Vissa vägval blev inte helt lyckade trots tidigare besök. Men det låter vi stanna i St:Anton:-) Bilder kommer så fort han med kameran får tummen ur.
Släpa på systemkamera eller dylikt när jag åker skidor är inte aktuellt.
På återseende.
/J