Månad: juni 2014

Lärorikt att lära ut.

FÖR MÅNGA ÄR att lära sig något inte det viktigaste med att gå kurs. Den sociala biten kan vara en större drivkraft. Att göra något man gillar med likasinnade. Kan du lära dig något är det bonus. För andra är tryggheten den största faktorn. Att komma ut i naturen med någon som leder och tar ansvar; som räddar dig om det går fel. Som ledare lär du dig efterhand att se vem som är vem i gruppen. Och det finns plats för alla; åtminstone i mitt ledarskap.
Alla får plats.IMG_2507_2580Kuperad tomt.IMG_0168_2605Instruktörsverandan. IMG_2480_2586
Den senaste veckan har jag lett kurser i västkustens salta vatten och Vätterns dricksvatten. Ja, för så säger vi som har en relation till Vättern; det går bra att dricka det klara vattnet. Lika klart är Västerhavets vatten; dock allt annat än drickbart. Såklart en definitionsfråga men jag gissar att de flesta skulle må dåligt av salthalten i vattnet. Inte är det gott heller men det verkar inte spela så stor roll i alla lägen. Det dricks ju både det ena och det andra som inte smakar något vidare, men som har andra effekter. Alltför ofta leder dessa effekter till meningslöst våld. Men det var inte det jag skulle skriva om idag.
Bryggkänsla.IMG_2515_2566Äta telefon_IMG_2513_2564
För mig är det en ynnest att få dela med mig av det jag kan om att paddla kajak. Och att få visa upp miljön som våra skärgårdar erbjuder. Och sist men inte minst predika om hur rädda vi ska vara om denna unika miljö. För den är unik precis som människorna jag möter. Bertil, som inte hade hunnit göra fika för att han behövt jobba lite, pensionär som han var. Han sade det med glimten i ögat. Och lika nöjd som han var när jag delade min matsäck med honom upplevde jag att han var över att känna sig behövd. Maria, som hade med sig en kravlista inför Antarktisresan där paddling stod på programmet. Wet exit skulle hon behärska, bland annat. Magnus, som hade paddlat Örebro-Stockholm innan han gick på kurs. Lära den hårda vägen, som gav honom insikten att lära den rätta vägen.
Förtöjning. IMG_0185_2622Bryggan I.IMG_0174_2611Kvällsljus.IMG_0184_2621

Sommaren har börjat lovande tycker jag. Även om sociala medier svämmas över av panikslagna människor som jagar solen. Tycker att jag träffas av solens strålar lite lagom.

/J

 

Annonser

Stor grupp eller solo?

BÅDA HAR SINA för och nackdelar. Det är vad jag kommit fram till under de senaste dagarna. Jag har provat på det tidigare; jobba själv, jobba i grupp, paddla själv eller paddla i grupp. Har även åkt en del skidor på egen hand. Kulmen nåddes när jag, likt min husgud Lundell, valde att bo själv en tid i Åre under de för orten något mindre charmiga månaderna januari och februari. Läste självklart boken Vinter i paradiset som inledning på denna period. Hade läst den tidigare och kanske då fått idén till denna vistelse. Samtidigt som jag efter många vintrar i alperna ville testa det bästa Sverige hade att erbjuda. Rundade av med en sväng till Riksgränsen också innan jag satte mig i bilen och sträckkörde till Borlänge lyssnandes på den klassiska fem-milen i Falun där Mogren tog guld. Kissnödig och hungrig klev jag ur bilen i Borlänge med ett leende på läpparna.

Efter några dagar med ett sällskap om 13 pers. i Stendörren begav jag mig på egen hand till västkusten och Orust. Turen till Stendörren var en klubbtur med ÖKF och ett tecken på att långfärdspaddling växer i klubben. Ett hyggligt stort gäng var på västkusten förra helgen och nu, 5 dagar senare, var det i stort sett 13 nya paddlare som ville hänga med ut. Det är annat än förr då vi var 3-4 pers. på turerna, och samma 3-4 pers. varje gång.

kvällssol Brunskär III. IMG_0122_2559

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var ett glatt gäng som trängde ihop sig på Brunskärs yttersta udde för att ta del av kvällens sista solstrålar. Middagen blev ganska sen då vi valde att vänta på Peter som hämtat sin nya Romany på Horisont kajak. Känner mig lite delaktig i Peters val av kajak och han sken ikapp med kvällssolen när han ankom Brunskär. Carin hade gått all in och försett Peter med både t-shirt och glasögonsnodd med logga på. Nu är han fast.

Kanalpaddling.IMG_2393_2492

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi paddlade en del klassiska kanaler i övärlden söder om Brunskär och suget att fortsätta längre söderut mot Garkast finns alltid där men får snällt vänta tills fågelskyddet har gått ut, 31/7. Har för mig att det tidigare var 15/8 här ute men det är nu ändrat. Om jag minns rätt vill säga. Lunchen intogs på läckra Grönskär på andra sidan Hartsön. Fina hällar med horisontvy; borde ta en tält natt där snarast.

Couples. IMG_0131_2537

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stor grupp kräver bra lägerplats och vad kan vara bättre lämpat än Brännskär. Även här skulle de sista solstrålarna jagas in efter maten. Några var lite mer dedikerade kvällssolen än andra.

PLANER fanns hos mig att stanna kvar några dagar extra i detta område. Men jag bestämde mig för att åka med hem på söndagen och dra vidare mot Orust istället. Ganska trevligt att kunna se båda sidor av vårt vackra land på ett förhållandevis enkelt sätt. En fördel med att bo mitt i landet, på bredden vill säga.

Nigel. IMG_2402_2484

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Väl på Orust visade det sig att Nigel Foster, en levande legend i kajakvärlden, skulle hålla clinic. Detta ordnades av Orust kajaks nya ägare, Vättern kajak. Som jag förmodligen kommer att köra några kurser åt på Vättern i sommar. Inte varje dag man helt oplanerat paddlar med Nigel Foster; dessutom i sällskap av Joakim och Oskar från Upplevelsebolaget.

Betydligt senare än planerat gled jag in på stranden på Vallerö. Där låg redan några kajaker och tält men det var inte läge att leta efter något annat och det finns gott om plats för alla. Det är också en av fördelarna med att vara ute ensam; att träffa nya människor. Det visade sig att mina danska grannar var en lite speciell delegation. Den ena kille var BCU 5 star och jobbade som instruktör i Danmark. Hans paddelkompis var förlamad från midjan och ner. Jag blev verkligen tagen av den vänskap och tillit som måste finnas mellan dessa två. killen med förlamningen är helt beroende av sin kompis när det kommer till allt som ska göras runtomkring paddlingen. Sätta upp läger, packa i och ur, både paddlaren och hans packning samt säkerheten till havs. Ni som paddlar kan ju tänka er själva att inte kunna använda underkroppen i vågorna. Jag sade till honom att han var fantastisk och inspirerande som var härute i en förhållandevis tuff miljö helt utan hjälpmedel. Sånär som på sin goda paddelkamrat. Men allting går om viljan finns där och goda vänner.

Vallerö sund-Härmanö huvud.IMG_0161_2523

 

 

 

 

 

 

 

 

Dansken på väg.IMG_0136_2498

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blev några dagar med lek runt Vallerö och Härmanö huvud. En grymt område för paddling som kan vara just grymt i ordets rätta bemärkelse när havet och vinden ligger på. Hamnade på Kärringön en eftermiddag och kunde köpa svenska jordgubbar samt kulglass. Lycka. Träffade även en skön lirare som frågade om jag paddlade kanot. Ja eller kajak svarade jag. – Det är riktiga tankers det där, annat var det när jag var ung då paddlade vi tävlingskanoter utanför Lysekil i vågorna. Man finns vad vill minnas tänkte jag och höll med farbrorn.

Glassangöring Kärringön.IMG_0151_2513Glassparkering i myllret av bryggor och båtar på Kärringön. Det står privat brygga på allt som flyter men med kajak kan man ju gå iland nästan varsomhelst och då inte utgöra något hot mot delokala och lite självutnämnda sherifferna som finns på alla sådana här platser. Livrädda för turisterna som de egentligen inte kan leva utan.

 

 

Påsomelett.IMG_0139_2501Provade på att göra den klassiska påsomeletten. Enkelt och gott om än lite ångestladdat när man släpper ner påsen i det kokande vattnet.

 

 

 

 

Lärde mig något nytt idag; Att söka bidragspengar är viktigare än verksamheten i sig  för en av Sveriges större friluftsorganisationer. Förvånande.

/J

Ett givande och tagande.

EN LÅNGHELG full av givande och tagande och med inslag av en annan typ av paddling. Så såg min Kristi Himmelfärds ut.Typ alla jag känner var ute och paddlade, några på ostkusten och några på västkusten. Själv valde jag att tillbringa tiden med att utbilda, eller hålla kurs om ni så vill, med grabbarna på Vaxholms Brygghus på Rindö. Trevliga plats som jag inte besökt tidigare och Kalle och gänget har stor potential att göra något bra där. Åk gärna förbi och be Kalle göra en schysst kaffe, han är förmodligen Rindös enda barista, eller åtminstone på väg att bli.

Göänget på Rindö. IMG_2347_2451
Alla är fotografer!

Kombinerade besöket i storstaden med att käka på Lux dag för dag, med Anne. Riktigt bra och prisvärt; vår bordsgranne, inflyttad från Hudik, hävdade att han har bästa kvarterskrogen i Stockholm numera. Förr hade man inte ens råd att gå hit, sa han. Då bodde han ändå i en av de schyssta bostadsrätterna som ligger efter vattnet. Dock var han lite bekymrad; frugan hade börjat titta på hus efter senaste tillökningen och det är inte billigt om man vill bo hyggligt nära city. De hade lånelöfte på 10 milj. och skulle kanske få 5,5 milj. för lägenheten. Svindlande. Vi hade förmånen att bo i dotterns lägenhet; 25 trivsamma kvadratmeter som man får vara mer än nöjd med. Lilla Essingen är verkligen en oas i storstaden. Trivs oförskämt bra där.

Att få punktering 06.30 på väg till en examination i canadensarpaddling är få förunnat. Dock hände det mig i söndags morse. Måste ändå säga att jag tog det ganska bra. För inte alltför länge sedan hade jag brutit ihop och blivit ursinnig på den klumpige chauffören som inte kunde hålla sig borta från kantstenen. Jag själv i tredje person helt enkelt. Men istället stannade jag bilen, klev ur och bytte däck på 15 minuter. Nästan som att gå in i depå i ett formel 1 lopp. Ja, jag sa nästan men just där och då kändes det som ett ögonblicksverk.

Färden gick sedan vidare mot Sjöviks folkhögskola i en något högre hastighet än vad som angavs på reservhjulet, 80 km/tim. Det gick fint att köra betydligt fortare än så. Väl framme i Sjövik möttes jag av en atmosfär som inte uppmanar till höga hastigheter. Bosse som är lärare på skolan hälsade mig välkommen med cowboyhatt i skinn samt pipan i mungipan. Han gav en kort vägbeskrivning till platsen där jag kunde få mig en kopp kaffe.

Sedan fick jag träffa gruppen och titta på deras fina canadensare som de byggt själva. Långt från det Trapper skapade på 70 och 80-talet och som nu ligger och skräpar i sommarstugor och trädgårdar.

IMG_2376_2442

När man paddlar canadensare på riktigt så står man på knä och då behövs det vissa attiraljer för att det inte ska bli plågsamt. När det närmar sig strömmande vatten eller grunda vikar ställer sig paddlaren upp och scannar av området. Inga konstigheter alls. Man ser ju bättre då, eller hur.

IMG_2363_2429

Jag blev oerhört imponerad av dessa paddlare som styrde och vände med canadensarna som de ville. Jag fick låna en solokanot och lattja runt lite själv och faktum är att mycket av det vi gör i kajaken när det kommer till styrtag har sitt ursprung i dessa farkoster. Lärorikt.

Kamraträddning. IMG_2373_2439

Kamraträddning gick hur bra som helst. Lite mer vatten att tömma ur än vad vi har i kajakerna. Det sägs att det rollas i canadensare också men det fick vi inte se prov på.

IMG_2382_2447IMG_2383_2448

 

 

 

 

 


Det började med en dålig penna…

Blev lite extra kunskaper i min examinatorsportfölj men jag nöjer mig med att jobba med havskajak och nordisk kajak som kortet säger. Men visst blev jag sugen att testa mer ”riktig” canadensare på sikt.

Var det någon som inte trodde att Agnes Lo skulle få pris för Jills veranda? Nej, jag tänkte väl det.

/J