Har man Mats med sig till Västkusten så vet man att det vankas skaldjur. Denna långhelg gjordes inga undantag. Vi paddlade förbi Hamburgsund och havskräftor inhandlades. Den obligatoriska majonnäsen fanns redan i kajaken men Anna köpte lite aioli för att säkra upp. Rariteterna inmundigades vid brasan på Storsvinningen. De fick inte full poäng då det var trålade kräftor, burfångat ska det vara om Mats själv får välja. Men man tager vad man haver som Cajsa Warg sa.

Kalla kvällar kräver en brasa. Elden skapar ett lugn och åtskilliga timmar spenderas sittande runt denna fascinerande men samtidigt enkla plats. Jämför med en tv-kväll i soffan och valet blir enkelt. Åtminstone för oss utenördar.

En annan av naturens krafter som kan få oss att sitta och stirra på en plats i timmar är havet. Ett fenomen som få kan förklara. Vi sitter där och tittar på urkraften med en skräckblandad förtjusning.

/J

”Det är inte lätt att vara förkyld
som man.”

Jag vet att detta är något som används emot oss. Det användes t.o.m. i en reklamfilm för något läkemedel för något år sedan om jag inte missminner mig. Mannens låga smärttröskel. Smärttröskel är fel ord för det handlar inte om smärta att vara förkyld. Snorig, rastlös, svettig, fryser, rastlösare och när kan jag paddla eller jogga igen. Det är vad det handlar om. Don´t like.

Gillar heller inte ryssar som kastar sig när man tittar på dem. Igår blev det för fjuttigt från svensk sida. Förvånad att jag ens tittar då hockey VM brukar intressera mig först framåt semifinal. Men Sverige har ett skönt gäng i år och jag måste erkänna att Wikegård drar sitt strå till stacken.

Annars trollbinds jag just nu av Shantaram. Har skrivit om den tidigare men den är värd att nämnas igen. Och jag läser den fortfarande även om jag närmar mig slutet på denna tegelsten; 900 sidor. Boken ska vara självupplevd och om så är fallet så har Gregory David Roberts varit med om mer än vad de flesta klarar på en mansålder. Man eller kvinna. Med råge ska tilläggas. Apropå man så har Lin som han kallas av sina vänner i Bombays hårda värld skapligt hög smärttröskel. Förkyld eller inte.

/J

Då har våra kurser i havskajak kommit igång. Vi är Örebro Kanotförening som jag är en del av. På min fritid ska tilläggas. Man vet aldrig vem som läser vad man skriver. Igår körde vi introduktionskurs vilket oftast är en trevlig upplevelse. Människor som knappt vågar släppa bryggan inledningsvis paddlar 2 timmar senare helt obehindrat. Inte så sällan med ett stort leende på läpparna. Rekommenderas starkt.

Idag skulle vår traditionsbundna onsdagpaddling få ett nytt inslag. De som ville fick ca. 30 minuter teknikgenomgång. Kom ner till klubben och regnet stod som spön i backen. Idag blir det ingen paddling hann jag tänka innan det dök upp paddleklädda människor. När vi lämnade bryggan så var vi sex personer och det fortsatte att regna. Ut på sjön med hela gänget och så körde vi lite kantning vs. lutning av kajaken. Vad händer när man gör si och vad händer när man gör så? Och framförallt varför? Jag gick även igenom lågt stöd och vi använde naturliga hinder att öva på.

Faktum är att vi hade uppehåll under övningarna; vilket var trevligt men inte nödvändigt. Regn är inte ett problem så länge du sitter i båten, så att säga.

Vi avrundade med en kort fika och paddlade sedan in. Under hempaddlingen kunde jag se ett och annat skrov kantas lite grann samt lite låga stöd här och var. Kul att lära. Kul att lära ut.

/J

Äntligen fick jag krypa in i min boning av nylon. Eller Kerlon om man vill vara ett med Hilleberg. För det är så den heter väven som skyddar mig och många andra mot vädrets makter. Nu bjöd skärgården på så bra väder den gångna helgen att man hade kunnat sova under bar himmel. Men det är något visst att krypa in i tältet, krångla av sig kläderna, åtminstone blir det så för oss med lite längre lekamen, och krypa ner i en schysst sovsäck. Mums. En god bok på det och livet är enkelt. Just nu heter den goda; Shantaram. Intressant om Indien och framförallt människorna i Bombays slum. Vänlighet och omtänksamhet präglar dessa enkla själar. Fascinerande med så mycket glädje under så miserabla förhållanden. Men för dem är det inte så miserabelt utan den enkla vardagen där vi med våra I-landsproblem framstår som rätt korkade.

Åter till paddlingen som var anledningen till att jag fick sova i tält igen. Turen gick via Sävsundet, där vi åter igen paddlade förbi den stängda krogen som vi är mycket nyfikna på. Vi bekantade oss med krögaren inne på bryggan i Studsvik. Mycket trevlig man som informerade om att krogen öppnar om en månad.  Nattläger på Stora Brunskär med fantastisk vy och släta hällar. Till detta kan adderas brasa och trevligt sällskap från ÖKF.

Här äter man gärna låååång frukost!

Lördagen bjöd på fin paddling och vi valde att gå innanför Stora Våmba för att sedan runda södra udden på Hartsö som har s.k. undantag i fågelskyddet. Pilar på sjökortet som låter oss passera på avstånd. Det var väldigt lågt vatten vilket gjorde att en del grunda passager fick väljas bort.

Fin lördagkväll på Brännskär där vi hade ett bål värdigt namnet. Bonfire, som Leon Somme skulle sagt. Dessutom var det ju nästan Valborg.

Som vanligt så dök det upp en del havsörn i dessa trakter. Imponerade mest gjorde örnen som med måsar, tärnor och kråkor i hasorna gjorde en ”Topgunroll” som gav följet en ör(n)fil. Man önskar alltid att man hade ett teleobjektiv monterat på huvudet vid dessa tillfällen. Det har man såklart inte. Ni får helt enkelt lita på mina ord.
Rundade av med matlagning utomhus på Valborg i stugan. Vi blev sittande vid elden med varsin kopp kaffe till sent.

Fantastisk årstid. Fantastiskt land. 

/J