BILEN MED BÅTSLÄP stannar och rutan vevas ner. – Har ni paddlat här förut? Frågar mannen i bilen. Ja, svarar jag med kanske en aning självsäkerhet i rösten. Inte medvetet men ändå. Onödigt kan tyckas då han förmodligen frågar av omtanke. I nästa andetag lägger jag ut en text om att vi har utrustning och kunskap för rådande förhållanden. – Det dog en man här i fredags. Får jag till svar från mannen i bilen.
Med denna konversation i åtanke ringer jag sjöräddningen innan vi ger oss ut. De är tacksamma för att vi meddelar dem våra planer men undrar om vi verkligen ska ge oss ut. Jag repeterar vad mannen i bilen nyss fått höra om utrustning och kunskap samt lägger till att det är övning och att vi brukar göra det under liknande förhållanden. Sjöräddaren påpekar att det tar dem 1 timme med båt upp till oss vid en eventuell incident. I vår plan ingår incidenter men under kontrollerade former där räddning ingår. Dock utförd av oss själva.
Johan räddar i snyggmössan.
Här trivs vi, Romany och jag.
Ben surfar. Även han med snyggmössa.
Surfen inne i Hargeviken var snäll men ändå tillräcklig att döma av leenden och plötsliga glädjetjut. Lite ”bongoride” i det vita skummet är alltid roligt. Längre ut var det betydligt stökigare och grynnorna bjöd på en del kaskader. Vid sådana här tillfällen saknar jag Nikon 1:an som står på önskelistan. Som tur var fick Ben iväg några bilder, dock inte ute i det värsta stöket där fokus låg på paddlingen av förståeliga skäl.
Peter tränar ”bongoride” inför en något förvånad åskådare.
Detta var andra helgen i rad som vi var på Vättern för att träna och leka i de förhållanden som bjöds. Första helgen var det väldigt snälla förhållanden men det går ändå att få något ut av det. Om inte annat så har vi kul tillsammans. Och blöta blir vi oavsett förhållanden. Det är lätt fixat.
/J
karlasblogg 