vandring

Färgsprakande vandring runt Helags.

NÄR SÄCKEN VAR packad och jag skulle stänga sista dragkedjan brast den. Dragkedjan som inte får brista; som alla s.k. tunga märken hånar lättviktsindustrin för. Dragkedjan mitt på säckens framsida. En öm punkt som väljs bort på den traditionella lite tyngre säcken. – Vad fan gör vi nu? Peter och Nisse stod klara med säckarna på ryggen och rev lite med kängorna i gruset likt startklara galoppörer. – Remmar, vi behöver remmar för att hålla ihop säcken, fick jag ur mig. Nisse slet fram några gamla läderremmar ur bilen och jag packade om allt i en torrpåse, sedermera pumpen till mitt liggunderlag. En McGyverkonstruktion som jag fick leva med hela vandringen. Alternativet hade varit Ljungdalens by i fyra dagar medan grabbarna attackerade Helags och Ekorrpasset.

Nu kunde jag, tack vare denna lösning, njuta av Peters teriyakibiff med nudlar på torsdagkvällen då han var först ut på matlagningslistan.

Biff i Lavvu.IMG_0383_2983
Teriyakimarinerad biff tillreds i Nisses rymliga Helsport Lavvu Light.

Läger HelagsIMG_0394_2920
IMG_2780
Tidig morgon i vårt Helagsläger. Hilleberg Unna var en trevlig bekantskap.

Att vakna upp med Helags glaciär i blickfånget är få förunnat. Dels ska du ta dig dit, vilket i sig är förhållandevis enkelt, en halvlång bilresa och 13 km till fots. Men klart väder på sådär en 15 – 1600 möh. är betydligt krångligare; jag sträcker mig till att säga omöjligt att påverka själv. Kanske Putin och några andra korkskallar på höga stolar kan påverka vädret men det vill vi inte veta. När jag stack ut näsan ur tältet denna morgon formligen badade Helags glaciär, tillika Sveriges sydligaste, i solsken. Dimslöjorna som låg några hundra meter lägre bildade någon form av ljusbåge; en regnbåge utan regn och därmed utan färgprisma diskuterade vi oss fram till under frukosten. En frukost som intogs i godan ro med solvärme på ryggen och blicken fokuserad på kammen som vi skulle gå mot toppen lite senare.

LjusfenomenIMG_0403_2929
Peter pekar ut vägen upp och inget annat.

Till skillnad från de flesta andra skulle vi gå över Helags; inte upp och ner på samma sida med en dagspackning. Nej, upp med all packning på ryggen och ner på baksidan för fortsatt vandring mot Sylsjön. Det var planen. Och så blev det. Nedfärden på baksidan var inte helt scoutad och blev lite mer spännande än det var tänkt.

Brant gång.IMG_0416_2942
Till topps!

Edge.IMG_0423_2949
Är det brant, eller?

Peter - glaciär.IMG_0417_2943
Peter pekar, men på vad?

Till topps.IMG_0421_2947
Kamvandring.

Toppbok.IMG_0427_2953
Väl valda ord ska dokumenteras för framtida besökare.

Baksidan Helags II.IMG_0433_2959
Ett brant stenfält mötte oss och det tog tid att ta sig ner. Men hellre komma ned än inte komma alls.

Att gå nedför ett brant stenfält bestående av stora stenblock blandat med vanliga stenbumlingar är en något annorlunda upplevelse. Ryggsäcken gör inte saken lättare och ibland så ”lever” stenen man kliver på och för några tiondelars sekund svänger det mer än nödvändigt. När stenfältet väl tog slut befann vi oss i en fantastisk dalgång med ett imponerande färgspektra och porlande jokkar med efterlängtat vatten. Det blev en sen lunch i solen bestående av Reals välsmakande påsmat. Outstanding i sin genre tycker jag och många med mig. Att Blå Band inte lyckas få till något lika välsmakande är en gåta, men väl ett faktum.

Predikstolen och Sylsjön.IMG_0441_2967

När vi når Sylsjön går vi en bit på Pilgrimsleden, som den heter på vissa kartor, medan andra kartor anger att den går på s:a sidan av nämnda sjö. Enl. min gps heter den Pilgrimsleden på båda sidor och då säger vi så. Enkelt och diplomatiskt. Lägret blir på en strand denna kväll och medan tälten står i någon form av sand gör vi en liten brasa på stenstranden och intar där Nisses goda äppeldessert. Till varmrätt serverades en god risotto med en lagom syra från det nedkokta vita vinet. Allt detta i en miljö där månen bjöd på sitt allra bästa för kvällen.

Eld Sylsjön.IMG_0447_2973
Månen lyser med sin närvaro.

Frukost Sylsjön.IMG_0455_2897
Frukost vid Sylsjön.

Även frukosten intogs på stenstranden men utan eld. Solen värmde när den väl var framme. Nisse hade passat på att blöta ner sig med någon form av enklare bad på morgonen. – Inte så kallt, sa han till mig. Ganska friskt, skulle jag vilja påstå. Definitionsfråga helt enkelt. Pilgrimsleden tog oss sedan närmare Norge men efter några kilometer bestämde vi oss för att gå oledat upp mot Ekorrdörren. Leden följde sjön och var ganska tråkig och till viss del ganska blöt. Några höjdkurvor upp på kartan gav torr och fin vandring i det hav av färger som blåbärsriset och andra växter erbjöd. Apropå växter så fick vi oss en riktig namnbank av Peter så fort något växte överhuvudtaget. En kurs i fjällfloran helt enkelt.

Ekorrdörren.IMG_0465_2907
Ekorrdörrens vattendelare.  

Den här dagen blev lång och när vi äntligen fick av oss kängorna och lägret var på plats var det min tur att laga mat. Så skönt att äntligen få äta och dricka de extra kilon som råvarorna tillfört min packning. Lammkorv med mos och gröna bönor toppat med crema di balsamico och torkad lök stod på menyn. Till det drack vi rödvin på petflaska; Syrah från Chile som var riktigt trevlig. Få saker smakar förvisso dåligt i en miljö som denna och att man burit på det som en extra börda gör inte smakupplevelsen sämre. Äppeldessert var det dolda temat på denna vandring då vi alla tre hade det som huvudråvara i våra desserter. Även det smakade bra i alla variationer.

Höghöjdssnickare.IMG_0429_2955
Hantverkare i en skön miljö.

En annorlunda arbetsplats kan man säga att dessa hantverkare har. De renoverar toppmärket på Helags. Förutom att de jobbar på en bergskam så är väl den största skillnaden att de åker helikopter till och från jobbet. En dag som denna finns kanske inte någon bättre arbetsplats. Fönsterbord på lunchen behöver de inte fundera över. Ger sig själv liksom.

Med osannolikt bra väder, god mat och trevligt sällskap blev det en väldigt bra vandring. Att beräknade 66 km blev till 76 spelar mindre roll. Ännu en upplevelse till tid utomhusarkivet som är ganska välfyllt nu, men som aldrig blir fullt. Så mycket tid finns inte. Starka ben får man på köpet.

/J

Annonser

Till fots i gränslandet.

INDIANSOMMAR ELLER BRITTSOMMAR?

Det har varit en fråga som stötts och blötts runt lägereldar jag delat med vänner av uteliv denna höst, eller sommar. För när blir det egentligen höst? Också det en fråga som hamnar i samma gebit. Normalt så googlar man alla frågeställningar som dyker upp,  men är man tillräckligt långt ifrån allfartsvägarna måste man diskutera och lägga fram sina teser. Stå för dessa och försvara dem till natten kommer och vi kryper ner i våra sovsäckar. En umgängesform som slår det mesta.

*Indiansommar är en period med varmt, soligt och sommarliknande väder under hösten. Begreppet är nästan synonymt med brittsommar. En del hävdar att en brittsommar endast relaterar till varmare perioder runt den 7 oktober. Ordet indiansommar är importerat från engelskans indian summer. Uttrycket kommer av att de nordamerikanska indianerna brukade gå på buffeljakt om det var en varm och solig höst. En annan teori kopplar det till Indien och den stabila varma period som brukar följa sommarmonsunen.
EldIMG_0817_1317

Linnés stigDSC_0096_1373

Linné vandrade denna stig när det begav sig; vi gjorde det förra helgen. Platsen är Grövelsjön och efter ett par kilometer går man igenom renstaketet som skiljer norska vildrenen från den svenska tamare varianten. Man vill inte att dessa arter ska beblanda sig med varandra och har därför byggt ett staket som även fungerar som landgräns mellan länderna. Dock är vår art, människan, välkommen på båda sidor av nämnda staket.Anne rött risIMG_0775_1333

Stenar-snettIMG_0823_1243-low

Färgsprakande var ordet på våra läppar dessa dagar.

Det var första gången vi var i Grövelsjön och med det vädret som bjöds blir det mesta trivsamt och vackert. Men oavsett så tyckte vi väldigt mycket om det vi såg. Stationen var trevlig och omgivningarna hade massor att erbjuda, både för några dagar i tält och för dagsturer. Att äta trerätters på stationen eller Realpåse vid brasan utanför tältet, har båda sin charm tycker jag.  SkyltDSC_0100_1377-low

Anne silluettDSC_0085_1362

KökDSC_0059_1378-low

KompisIMG_0862_1283

Den här tjejen hade vi gärna tagit med hem. 6 månader gammal Alaskan malamute och hur cool som helst. Jag vet att det är en hund för fjällen och kanske får vi flytta dit för en sådan skulle jag vilja ha liggandes utanför dörren. Å andra sidan är det långt till skärgården om man bor i fjällen. Dilemma. Anne multi headwearIMG_0788_1288
Det är vackert med fjällsjöar och strömmande vatten men ersätter havet och skärgården gör det inte. Var sak har sin tid på något sätt och det gäller verkligen vandring och paddling. Egentligen är det lika mycket miljön, berg och hav, som lockar. Vandring och paddling är bara ett sätt att ta sig fram på i dessa fantastiska miljöer.

När detta skrivs är jag nyligen hemkommen från en fantastisk paddling i Kosterhavets nationalpark. Mer om denna kommer snart.

/J