Längdåkning

Lite som San Diego.

INGEMAR BACKMAN, snowboardlegendar på 90-talet som hoppade väldigt högt en gång i Riksgränsen och levde länge på det, hoppet alltså. Sade i en intervju en gång att när han vaknade på morgonen i San Diego valde han mellan bergen och havet. Snowboard eller vågsurfing helt enkelt. Lite den känslan har jag just nu. Igår tog jag en tur med kajaken och i morse bar det av till Kilsbergen för längdåkning. Klimatet skiljer sig såklart en del från San Diego men valmöjligheten finns där. Liknelsen kan tyckas märklig. Men den blir som så mycket annat, vad man gör den  till.

Skateföre på mossarnaIMG_1991_2021IspaddlingIMG_1002Dagen inleddes med isiga spår efter varma dagar som följdes upp av en kall natt. Men glidet var det inget fel på, värre då att få stopp på grejjerna. Efter en sväng till Tomasboda kom vi åter igen ut på den gamla vägen och döm om min förvåning när det isiga hade deformerats om till drömspår av pistmaskinen. Plötsligt var det årets bästa förhållanden i spåret, 20 minuter från centrala Örebro, ungefär där vi stötte på vargarna på nyårsdagen.

SpårIMG_1989_2020Dagar som dessa är längdåkning fantastiskt.

Fika KarthällemossarnaIMG_1013Lite påfyllning av energi i form av klassisk fruktsoppa och kex. Smakar aldrig så bra som utomhus. Äter det ju aldrig inomhus, när jag tänker efter. Undrar hur Svante gör? Äventyraren Svante Lysén, mannen som gav fruktsoppan ett ansikte.

/J

Annonser

Kilsbergen har bestämt sig.

LÄNGDÅKARNA har intagit Kilsbergen; vilket är ett tecken på att snön är på plats. Förvisso har man kunnat åka på konstsnö i Ånnaboda sedan någon vecka tillbaka, men den riktiga skidåkningen är nu möjlig. Den som skickar dig ut i urskogen långt från allfarsvägarna. Men ändå leder till en stuga med kaffe på vedspis, eller varför inte en våffla i Blankhults gamla skola.
VinterträdIMG_1908_2005På lördagen testade Anne och jag de skoterspårade lederna från Blankhult upp mot Tomasboda. Natursköna leder med vacker inramning där björkskog går över i granskog ju högre upp man kommer. Väl uppe på åsen där Rusatorpet och Kilsbergsstugan huserar var det räls. Pistmaskinspårat av bästa kvalitet. Den typen av spår bjuder också på möten med en annan ras. Inte varg, även om blicken har en viss likhet, utan den typen av åkare som jagar en placering i Vasaloppet. Det må kosta vad det kosta vill, bara träningskompisarna eller arbetskollegorna hamnar bakom i placeringslistan.

BlankhultIMG_1911_2006
VåfflaIMG_1916_2011Blankhult brasaIMG_1915_2010Vi rundade av med en våffla och var nöjda med dagen. Hit kan ni ta er och äta våffla utan skidor. Trevligt sätt att få lite fjällkänsla om man inte vill åka skidor. Dock ingen afterski vad jag vet.

 

På söndagen blev det en sväng till i spåren. Den här gången med Mange. Med ett förflutet som tävlingsåkare blir han min längd-PT. Kul med lite tekniktips. Men precis som jag så åker han för att det är njutning. Dagen bjöd på lite plusgrader och föret var trögt. Blev en fika i Tomasboda innan vi testade spåren upp mot Lisselängen. Inte optimala förhållanden men fantastisk motionsform. Samtidigt som man njuter av tystnaden i skogen.

Ta vara på vintern mina vänner. Man vet inte när den kommer härnäst.
/J