tälta

Nya vyer & nya prylar.

KINDLA NATURRESERVAT hade jag inte besökt tidigare. Länets största vildmark enligt länsstyrelsen var en trevlig bekantskap. Nu är det här ett tag sedan med mina mått mätt, närmare bestämt 4-5 april. Men ibland blir inte bloggen uppdaterad som den ska. Kommer annat emellan, som t.ex. en film till Fisk i hallen, som jag fick klar lagom till förra helgen. Ganska lämpligt med lite jobb framför skärmen när en rejäl förkylning satte in. Då måste man ju ändå försöka hålla sig stilla och inomhus. Inte min starka sida direkt.

I reservatet finns lodjur enligt informationen; dock inget vi fick uppleva. Lodjuret är skyggare än snittet har jag förstått. Bara resan hit är en upplevelse när man efter Nora passerar genom gammal bergslagsbygd som Järnboås. Tillbringade en del tid här som barn, då inte lika fascinerad över historien som finns här i form av gruvor och gammal bebyggelse. Finns faktiskt en specifik led som likt ett gruvmuseum följer olika platser för dåtidens aktiviteter.

Även om reservatet är stort till ytan för att vara ett reservat i våra trakter så blir lederna inte så långa. Bergslagsleden passerar igenom så det går att göra en avstickare från den om man vill. Vi valde att gå runt på angivna leder och upp på alla höjder; som i dessa sammanhang är förhållandevis höga. 426 meter mäter Kindlahöjden och är med det högst i länet med marginal.

Fin vy från Kindlahöjdens utsiktstorn. Någon hade skrivit att här börjar norra Sverige.

Det var ett betydligt vintrigare klimat häruppe och Klosstjärn där vi tältade var helt frusen. Trevligt med en värmande brasa att ställa kaffepannan på och värma sig lite innan det var dags för sovsäcken. Vi fick hugga upp ett hål i isen för att komma åt vatten till disken efter maten. Lite charmigt tycker jag.

Kindlamossens vindskydd med tillhörande hässja och bod.

Det fanns strömmande vatten som självklart inte var i fryst form. Gick säkert att dricka men vi testade våra nya filter som Mats köpt med från USA.

Apropå USA så var dottern nyligen i NY och jobbade. Passade på att lägga en beställning på favoritkaffet för uteliv. Starbucks Italian roast i portionspåse. Bästa pulverkaffet enligt mig. Hon fick även äran att besöka NY Kayak shop och köpa med en Kokatat Knapster.

Tack för den leveransen Fanny!

Nu är det hudar på och full fart mot Storulvån.

Vår för själen.

DESPERADO sjunger Johnny Cash i min dator. Från fantastiska Spotify såklart. Vad gjorde vi innan Spotify? Laddade ner egna cd-skivor till Itunes, köpte låtar från Itunes store eller, gud förbjude, laddade ner musik från diverse suspekta sajter. Efter att ha tittat på Jills veranda med Christian Gidlund igår vill man bara lyssna på countrytexter. Nu är inte Desperado en ”riktig” countrylåt men jag gillar Johnny Cash och hans version andas country. Apropå Jills veranda, så är det i mina ögon det bästa man kan se på tv just nu. Förutom att Jill gör det väldigt bra; tror jag att Agnes-Lo Åkerlind, som producent, har en stor del i succén. Och ja, jag har skrivit om programmet förut. Det är bra helt enkelt.

Det var allt för idag gällande tv och musik.

I tisdags bar det av till Vättern för paddling och tältning. Pether slet sig från fiskdisken en dag och gjorde mig sällskap under solen på tisdagen. Vårkänslorna gick att ta på när vi lämnade Bastedalens hamn och stävade ut mot den lilla skärgården.

Poogiesarna åkte på, vårkänslorna till trots. Kallt som f*n i vattnet.
Efter en lång solig lunch på utsidan av Aspön blev det varvet runt via Hjortholmen men där var det stopp.

Torrskodd uppsittning.

En ganska stor yta med is gjorde att vi fick paddla runt via farleden. Hur och när det blev is här, diskuterades livligt i vår lilla grupp.
Det närmade sig kväll och Pether gav sig av mot bilen och senare hemmet i Örebro. För min egen del väntande en tältnatt, den första för det här året. Lite väl långt in på nya året men nu skulle det äntligen bli av. Västsidan på Krokholmen fick det bli då vinden tilltagit från sydost. Och så här års är det rätt trevligt med läger på läsidor i skydd från vinden. Fick en liten touch av kvällssol medan jag satte upp tältet och förberedde brasan.

Det här är ett bra alternativ till tv-soffan. Rekommenderas.

Efter någon timme vid brasan lockar den här miljön starkt. Varmt och ombonat med alla nödvändiga saker inom räckhåll. Lite läsning av den goda boken man har med sig och sedan somna till vågornas kluckande. Livskvalitet.

Torka tält och äta grötfrukost vid morgonbrasan i lugn och ro. En fördel med att vara ensam; jag bestämmer var och hur länge jag äter frukost.

Trots en grå morgon med lite dimma blev även detta en trevlig paddeldag. Passade på att gå in i Vänneviken, som är en del av Harge uddars naturreservat. Väldigt fin sandbotten i hela viken. Känns lite udda såhär i februari, men inte mig emot med lite tidig vår.

Apropå min liknelse med San Diego häromsistens, så gick jag en sväng med snöskor i Kilsbergen i måndags. Havet eller bergen, som han sa den gode Backman.

En stig på gps:en var en bäck i snösmältningen.

Till fots i gränslandet.

INDIANSOMMAR ELLER BRITTSOMMAR?

Det har varit en fråga som stötts och blötts runt lägereldar jag delat med vänner av uteliv denna höst, eller sommar. För när blir det egentligen höst? Också det en fråga som hamnar i samma gebit. Normalt så googlar man alla frågeställningar som dyker upp, men är man tillräckligt långt ifrån allfartsvägarna måste man diskutera och lägga fram sina teser. Stå för dessa och försvara dem till natten kommer och vi kryper ner i våra sovsäckar. En umgängesform som slår det mesta.

Indiansommar är en period med varmt, soligt och sommarliknande väder under hösten. Begreppet är nästan synonymt med brittsommar. En del hävdar att en brittsommar endast relaterar till varmare perioder runt den 7 oktober. Ordet indiansommar är importerat från engelskans indian summer*. Uttrycket kommer av att de nordamerikanska indianerna brukade gå på buffeljakt om det var en varm och solig höst. En annan teori kopplar det till Indien och den stabila varma period som brukar följa sommarmonsunen.

Linné vandrade denna stig när det begav sig; vi gjorde det förra helgen. Platsen är Grövelsjön och efter ett par kilometer går man igenom renstaketet som skiljer norska vildrenen från den svenska tamare varianten. Man vill inte att dessa arter ska beblanda sig med varandra och har därför byggt ett staket som även fungerar som landgräns mellan länderna. Dock är vår art, människan, välkommen på båda sidor av nämnda staket.

Färgsprakande var ordet på våra läppar dessa dagar.

Det var första gången vi var i Grövelsjön och med det vädret som bjöds blir det mesta trivsamt och vackert. Men oavsett så tyckte vi väldigt mycket om det vi såg. Stationen var trevlig och omgivningarna hade massor att erbjuda, både för några dagar i tält och för dagsturer. Att äta trerätters på stationen eller Realpåse vid brasan utanför tältet, har båda sin charm tycker jag.

Den här tjejen hade vi gärna tagit med hem. 6 månader gammal Alaskan malamute och hur cool som helst. Jag vet att det är en hund för fjällen och kanske får vi flytta dit för en sådan skulle jag vilja ha liggandes utanför dörren. Å andra sidan är det långt till skärgården om man bor i fjällen. Dilemma.
Det är vackert med fjällsjöar och strömmande vatten men ersätter havet och skärgården gör det inte. Var sak har sin tid på något sätt och det gäller verkligen vandring och paddling. Egentligen är det lika mycket miljön, berg och hav, som lockar. Vandring och paddling är bara ett sätt att ta sig fram på i dessa fantastiska miljöer.

När detta skrivs är jag nyligen hemkommen från en fantastisk paddling i Kosterhavets nationalpark. Mer om denna kommer snart.

karlasblogg

Paddling och annan skön tid utomhus.

tälta

Nya vyer & nya prylar.

Vår för själen.

Till fots i gränslandet.

Dela detta:

Dela detta:

Dela detta: