paddling

Med Väderöarna i sikte.

NÄR VI SVÄNGER in på torget i Hamburgsund drar Mats nästan i handbromsen; skylten från skaldjursbutiken syns tydligt och det är ett måste för Mats. Vi ska ha med oss havskräftor och räkor på vår tur till Väderöarna, inte tu tal om annat. Efter provianteringen tar vi linfärjan över till Hamburgö, en båttur på ett par hundra meter. Tanken på att det finns några som har det som uppgift varje dag, att köra färjan den minut som det kanske tar från fastland till ö och vice versa skapar spekulationer i bilen. Hur många är de i personalstyrkan? Färjan går ju varje dag med ganska kort intervall. Vem jobbar när det är personalfest? Frågor vi kanske aldrig får svar på, men kanske ska jag passa på att fråga nästa gång jag åker med färjan. För återvänder hit det gör jag, dels för skärgården, men även för att Hamburgsund och dess namne till ö är charmigt i överkant. Årstiden gör sitt till då man slipper horderna med badturister och jag vet att just det förhöjer upplevelsen av sådana här platser. Lugnet.

Överfarten via Håskär till Hamnerö går fint med 5 ostliga sekundmeter i ryggen och en något stökig dyning söderifrån. Vi bestämmer oss för att nattlägret blir i dessa trakter men först ska vi ut till Väderöbod för ett besök.

Inloppet Väderö bod. IMG_0488_3031Välkommen till Väderö.IMG_0492_3035Hamnen.IMG_0484_3027Väderö bod östra.IMG_2830_3088

När vi efter mycket om och men hittar det smala inloppet på utsidan glider vi in i en hamn som inte rymmer några större farkoster. Här gick de förmodligen in med den tidens mindre båtar och stannade tills havet släppte ut dem. Det blev vår slutsats efter en stunds spekulerande. Det kunde nog bli en del längre stopp på denna utpost som sägs vara Sveriges blåsigaste. Havet bestämde var och när helt enkelt.

En väl bevarad plats, denna mest isolerade fyrplats längs bohuskusten, och detta tack vare föreningen Väderöbod som tagit hand om byggnaderna på senare tid. Väl värt ett besök om vädret tillåter.

Skaldjur.IMG_2843_3101

Väderö bod från Hamnerö.IMG_0501_3045

Med den här vyn från Hamnerös slipade klippor intar vi senare på kvällen våra skaldjur och känner oss mycket nöjda med att ha landstigit Väderöbod. För vem vet när man får chansen härnäst? Sömnen intar vi i våra tält även om Hamnerös små bodar står öppna för besökare. Vi nöjer oss med att kvällsfika i den ena boden och skriva några rader i gästboken.

Mats i boden på Hamnerö.IMG_0502_3046

Dagen efter tar vi sikte på Storö och den mer civiliserade delen av Väderöarna. Om man nu kan prata om civilisation härute. Tidigare fanns här en lotsstation som upprättades på 1700-talet och lades ner 1966. Nu finns här pensionat med restaurang som håller öppet året runt och det drivs en del andra projekt med miljön i fokus. När vi paddlar in i hamnen på morgonkvisten råder ingen större aktivitet men nästa gång tajmar jag in ett middagsstopp och kanske en övernattning på pensionatet.

Vi tar ut kursen mot Vedholmen och påbörjar den ganska långa överfarten. Väl ute på fjorden har vi sällskap av några fiskebåtar som förmodligen fiskar havskräftor. Hummern får de vänta med till på måndag då det officiella startskottet går för årets hummerfiske. Vi närmar oss så sakteliga en av Sveriges vackraste skärgårdar, kanske t.o.m. den vackraste så här års när vädret är på sitt bästa humör. Den röda graniten och det klara vattnet gör oss hänförda och vi njuter så mycket det går innan vi tar lunch på en av mina tidigare tältplatser.

Bröd.IMG_2852_3059

Till skillnad från många andra tycker vi att Virholmarna med sina släta hällar är finare än sandstranden mitt emot på mer omtalade Vedholmen. Just på Vedholmen ser vi två paddlare som är i färd med att packa ihop sina läger. En charm i sig med detta skärgårdsliv; man tar dagen som den kommer. Medan vi har paddlat i Väderöarkipelagen och gjort en överfart till dessa trakter har de inte lämnat sitt läger ännu. Var sak har sin tid.

Nattlägret är planerat till finstranden på Långeskär, men det är något med den platsen. Jag har varit förbi där tidigare och oavsett årstid har det varit upptaget. Så är även fallet denna gång. Det visar sig att en av Vedholmstältarna tagit sig till Långeskär och redan slagit nytt läger fast klockan bara är halv fyra eller något sånt. Det är en äldre dam som paddlar ensam och vi byter några ord med henne innan vi stävar vidare mot nya mål. Hon bjöd inte in oss att dela tältplats direkt och det gör vi ju inte så gärna här i detta avlånga land. På något sätt så vill vi ha vår egen lilla plätt. Och jag är inte bättre än någon annan där; jag vill oftast också ha min egen ö. Men ibland kan just det oväntade mötet på en ö med en annan hänförd paddlare vara det bästa samtalet man haft på länge. Detta speciellt när man är ute på egen hand.

Tält i sand II.IMG_0516_3018_1
Spännande att tälta nära vattnet på västkusten då det finns ett litet tidvatten.
– Hur mycket stiger det i natt? Frågar man sig, och svarar sig själv att jag sover ju på ett liggunderlag med luft i så det är bara att flyta runt i sömnen i värsta fall. Oftast går det bra.

Rosa moln.IMG_0521_3023
Förutom att du har skärgården nästan för dig själv bjuder september även på en del fina ljusförhållanden.

När vi nästa dag paddlar in i badviken på Hamburgö där vi startade turen, sitter samma par och solbadar på klipphyllorna som satt där när vi gav oss iväg för tre dagar sedan.  Förmodligen delar de vår filosofi att skärgården är som bäst under lågsäsongen. Och precis som vi njuter de av att ha möjligheten att vara där och då. För vem vet när det blir tillfälle härnäst?

/J

 

Annonser

Vår för själen.

DESPERADO sjunger Johnny Cash i min dator. Från fantastiska Spotify såklart. Vad gjorde vi innan Spotify? Laddade ner egna cd-skivor till Itunes, köpte låtar från Itunes store eller, gud förbjude, laddade ner musik från diverse suspekta sajter. Efter att ha tittat på Jills veranda med Christian Gidlund igår vill man bara lyssna på countrytexter. Nu är inte Desperado en ”riktig” countrylåt men jag gillar Johnny Cash och hans version andas country. Apropå Jills veranda, så är det i mina ögon det bästa man kan se på tv just nu. Förutom att Jill gör det väldigt bra; tror jag att Agnes-Lo Åkerlind, som producent, har en stor del i succén. Och ja, jag har skrivit om programmet förut. Det är bra helt enkelt.

Det var allt för idag gällande tv och musik.

I tisdags bar det av till Vättern för paddling och tältning. Pether slet sig från fiskdisken en dag och gjorde mig sällskap under solen på tisdagen. Vårkänslorna gick att ta på när vi lämnade Bastedalens hamn och stävade ut mot den lilla skärgården.

Poogiesarna åkte på, vårkänslorna till trots. Kallt som f*n i vattnet.
Efter en lång solig lunch på utsidan av Aspön blev det varvet runt via Hjortholmen men där var det stopp.

Pether på väg...IMG_1028_2078Torrskodd uppsittning.

Is.IMG_2031_2037En ganska stor yta med is gjorde att vi fick paddla runt via farleden. Hur och när det blev is här, diskuterades livligt i vår lilla grupp.
Horisont på Vättern.IMG_1032_2082Det närmade sig kväll och Pether gav sig av mot bilen och senare hemmet i Örebro. För min egen del väntande en tältnatt, den första för det här året. Lite väl långt in på nya året men nu skulle det äntligen bli av. Västsidan på Krokholmen fick det bli då vinden tilltagit från sydost. Och så här års är det rätt trevligt med läger på läsidor i skydd från vinden. Fick en liten touch av kvällssol medan jag satte upp tältet och förberedde brasan.

Kvällsbrasa.IMG_1041_2091 Det här är ett bra alternativ till tv-soffan. Rekommenderas.

IMG_2043_2045Efter någon timme vid brasan lockar den här miljön starkt. Varmt och ombonat med alla nödvändiga saker inom räckhåll. Lite läsning av den goda boken man har med sig och sedan somna till vågornas kluckande. Livskvalitet.

 

 

 
Morgonsysslor.IMG_1047_2050
Frukost.IMG_1054_2057

Torka tält och äta grötfrukost vid morgonbrasan i lugn och ro. En fördel med att vara ensam; jag bestämmer var och hur länge jag äter frukost.

Sandbotten.IMG_1057_2060

Trots en grå morgon med lite dimma blev även detta en trevlig paddeldag. Passade på att gå in i Vänneviken, som är en del av Harge uddars naturreservat. Väldigt fin sandbotten i hela viken. Känns lite udda såhär i februari, men inte mig emot med lite tidig vår.

Apropå min liknelse med San Diego häromsistens, så gick jag en sväng med snöskor i Kilsbergen i måndags. Havet eller bergen, som han sa den gode Backman.

Snöskor__IMG_1017_2095
En stig på gps:en var en bäck i snösmältningen.

/J

Lite som San Diego.

INGEMAR BACKMAN, snowboardlegendar på 90-talet som hoppade väldigt högt en gång i Riksgränsen och levde länge på det, hoppet alltså. Sade i en intervju en gång att när han vaknade på morgonen i San Diego valde han mellan bergen och havet. Snowboard eller vågsurfing helt enkelt. Lite den känslan har jag just nu. Igår tog jag en tur med kajaken och i morse bar det av till Kilsbergen för längdåkning. Klimatet skiljer sig såklart en del från San Diego men valmöjligheten finns där. Liknelsen kan tyckas märklig. Men den blir som så mycket annat, vad man gör den  till.

Skateföre på mossarnaIMG_1991_2021IspaddlingIMG_1002Dagen inleddes med isiga spår efter varma dagar som följdes upp av en kall natt. Men glidet var det inget fel på, värre då att få stopp på grejjerna. Efter en sväng till Tomasboda kom vi åter igen ut på den gamla vägen och döm om min förvåning när det isiga hade deformerats om till drömspår av pistmaskinen. Plötsligt var det årets bästa förhållanden i spåret, 20 minuter från centrala Örebro, ungefär där vi stötte på vargarna på nyårsdagen.

SpårIMG_1989_2020Dagar som dessa är längdåkning fantastiskt.

Fika KarthällemossarnaIMG_1013Lite påfyllning av energi i form av klassisk fruktsoppa och kex. Smakar aldrig så bra som utomhus. Äter det ju aldrig inomhus, när jag tänker efter. Undrar hur Svante gör? Äventyraren Svante Lysén, mannen som gav fruktsoppan ett ansikte.

/J

Paddling i världsklass

ÅTTA dagar i havskajak i Angelseys omtalade farvatten blev en minnesvärd upplevelse. Lika rolig som hisnande vissa dagar. Efter 3 dagar på Angelsey Sea Kayak Festival hade jag fått upp farten. Kommande 5 dagar med Nick och James samt den för mig förhållandevis nya gruppen blev bättre än väntat. Eller hade jag egentligen några förväntningar?

Angelsey var för mig innan jag kom dit; stor sjö, stökigt vatten och tuff miljö med ogästvänliga klippor. Och visst finns alla de ingredienserna men man lär sig att tycka om dem. Dessutom är de en del av ett väldigt vackert landskap. South stack IIDSC_0079_1557South Stack

Vind och vatten i symbios från alla håll gav torrdräkten mer cred än någonsin. Regnar det ordentligt på dessa breddgrader kan man lika gärna behålla den på när man går iland. Och runda av med en sötvattensdusch för att bli av med det värsta saltvattnet efter dagens övningar. För i saltvattnet var vi både frivilligt och ofrivilligt. Bra träning för den där combatrollen som man hoppades ha tränat ihop till. Funkade oftast men när surfbryten lämnade av mig och kajaken på 10 cm djup blev det lite annorlunda. Upp på rätt köl i någon form och ut igen. Fantastiskt roligt.

Rockhopping860944_10151771890508406_1851688972_oRockhopping II1403781_10151771890613406_225587108_oRockhopping är en del av paddelkulturen i dessa farvatten. Ibland blir det inte som man tänkt sig. Vågorna kan vara lite oregelbundna och vips sitter man fast.

 Tack Mike Mayberry för påpassligheten med din kamera.

För min del blev det att kliva ur och laga kajaken direkt på klippan med lite assistans från Allie, coachen för dagen. Fick pumpa ur kajaken 2 gånger på vägen tillbaka. Lite seriösare lagning utfördes senare i vårt garage.KajakdoktorerDSC_0094_1670En något uppslupen stämning infann sig i garaget under kvällens gång. Och likt ett serviceteam i värsta formel 1-klass, där alla vet vad som måste göras, reparerades min kajak med stor yrkesskicklighet. Tack teamet.

Nick kompassar AnnaDSC_0129_1653Nick kompassar Anna inför paddling till Rhoscolyn Beacon. Väl där fick vi uppleva tidvatten och vågor i kombination. Spännande. Efter ett par varv i grytan förstod man vad som hände under rumpan och kunde utnyttja strömmarna till sin egen fördel.

James ritarDSC_0124_1648James förklarar hur vågorna och tidvattnet tänker och vad de gör med oss.James pekarDSC_0128_1652Sen är det bara att köra rätt ut i vågorna.

Sjösättning Menai StraitsIMG_0918_1695Lasta av och på kajaker blev en del av vardagen då man oftast tar sig dit det lämpar sig bäst att paddla. Detta beroende på vind och väder. Just denna dag lastade vi av på en strand i Menai Straits där några stående vågor blev dagens behållning. Variationen på denna ö är enorm. Ena dagen är man ute i stor dyning och tränar kamraträddning med skräckinjagande klippor i fonden; för att nästa dag hamna i något som liknar forspaddling. Utvecklande kan man säga.  I bakgrunden Menai Bridge.

Lunch i lä innan vattnet stigerDSC_0170_1594En bra bild av mångfalden får man här med lunch i lä på norra sidan efter ett besök vid North Stack. Strax drar tideracet igång lite längre ut och vinden blåser rakt ut från ön.
Havet kokar IIDSC_0200_1624På andra sidan ön några timmar senare ser det ut såhär. Vi hade lite tidigare surfat längre in i viken på Trearddur Bay efter att vi återvänt från norra delen av ön. Det är ca. 100 meter in från detta bryt och där var det fina surfvågor om än något blåsigt.Havet kokarDSC_0199_1623Upp emot Force 8 sade vindmätaren (17-20 m/s) och vinddrivna vågor sa James & Nick. Är beredd att hålla med om allt.Our house in our bayDSC_0152_1633Här är vår ”egen” strand i Trearddur Bay och vårt mansion ligger precis ovanför. Andra huset från höger.

Trearddur Bay ebbDSC_0092_1549Trearddur Bay vid lågvatten

Fler bilder

Tyvärr inga häftiga paddelbilder från mig då jag inte har någon kamera för detta. Dock fanns det en del Gopros i gruppen samt modiga män som plockade fram finkameran i våt miljö. Hoppas kunna dela några av dessa bilder senare. Tack Horisont för ett bra arrangemang. Och tack hela gänget för den sköna stämningen i vårt mansion och på vattnet. Det är bara i grupper med starka intressen som kajak, skidåkning mm. som underställ blir dresscode. Oavsett tid på dygnet. Gillar det.

Återvänder jag till Wales? Jajamänn, med ett leende på läpparna. Ska du med?

/J

Vardagsäventyr

Det är den 25:e dagen i månaden och parkeringen utanför Mariebergs köpcentrum är förmodligen packad. Hemfjärden däremot är tom, sånär som på ett stort antal sjöfågel och sex kajaker. Vi ska till Lindholmen, en gång i ÖKF:s ägo, som sedermera blev ett nytt klubbhus i en bytesaffär med kommunen. Finns en djupare förklaring på hur det gick till exakt, men det får någon annan berätta i något annat forum. Detta har nu blivit en tradition i klubben och vädret för dagen är perfekt. Sol och ganska svalt, hösten från sin bästa sida. Väl framme är solen på väg ner och det visar sig att Per-Erik och hans familj varit på plats och grillat. De lämnar över brasan till oss och vi har fin grillglöd nästan omgående.
KajakerIMG_0868_1499
LagereldssnackIMG_0872_1503

LagereldIMG_0865_1496SkymningIMG_0873_1504

Vi paddlar hemåt i mörkret och tystnaden går nästan att ta på när 6 kajaker bryter vattenytan i mörkret. Det är inte fullmåne men nästan stjärnklart och ljuset kommer någonstans ifrån. Siluetten från stan blir våra fyrar, det är full belysning på Berhn arena. Vi väljer att ha våra pannlampor släckta ända tills räkbåten, Lagerbielke, närmar sig utifrån och vi använder dem som ledljus akteröver. Kaptenen och hans resenärer blir nog en smula förvånade när de närmar sig vår lilla flottilj och undrar vad vi är för ena. Medan vi tycker att det är ett bra sätt att spendera en fin höstkväll. Vi kan kalla det vardagsäventyr, eller bara skön tid utomhus.

/J