Förkyld. Det är den 17:e dagen idag på denna plåga som drabbat min kropp. Absolut, jag är man och allt vad det innebär men detta är ändå, vill jag påstå, på riktigt. Nu har det varit mycket jobb så vila är inte att tänka på i veckorna. Sedan kommer helgen och det är så mycket man vill göra när det blir vårvinter. Dock har det mest varit vinter men ändå. Försökte åka skridsko förra helgen men det var tunn is när den väl blev snöfri. Man kan chansa men vi valde att ta ett vuxenbeslut att vända när det var under 3 cm. Dessutom en del öppet vatten.

Tog en fikapromenad med Anne till klassiska Falkaberget och det var full vinter men lite vårvinterkänsla. Förmodligen jättefina skidspår men en promenad i kuperad miljö räckte för att påminna hjärnan om att längdåkning och förkylning inte är kompatibelt. Gott kaffe och trevligt sällskap är inte så tokigt.

En pärla i Kilsbergen som är lite för lättillgänglig för att bli en storfavorit men ändå en pärla. Jag är inte folkskygg men ska man t.ex. ta en tältnatt så vill man göra det där man inte kan få sällskap av bilburen ungdom. Det och några andra prioriteringar krävs för att det ska bli en riktig favoritplats.

Dagsfika på Falkaberget, jättetrevligt.

Tillbaka till förkylningen som faktiskt tog sin början i St:Anton som fick ett återbesök i början av mars. Bra skidåkning som vanligt men av annan karaktär än jag fick under januaribesöket. Kallt och klart väder med vinterförhållanden på nordsidorna och trevlig vårsnö på sydsidorna. Vårsnöåkningen ersätter den eufori som pudersnön i januari ger. Man kan självklart få kraftiga snöfall i mars också men vi hade mestadels klart väder. Vilket i dessa regioner oftast innebär kallt på hög höjd och trevlig värme i byn. Åtminstone dagtid. Att åka en sydsida med lagom mycket vårslask ovanpå en något hårdare yta är väldigt trevligt. Rekommenderas.

Boendet denna gång var något pittoreskt om än bra placerat mitt i byn. Men de fyra rummen som var numrerade 4-7 av någon oförklarlig anledning hade en viss stil. Äldre, kan man väl säga.

Värden och värdinnan tillhörde även de den äldre generationen i byn. Kom mig aldrig för att fråga om numreringen av rummen, tyvärr.

Värden pysslade om sina rosbuskar. Han förklarade att det varit tung snö på sistone så han måste frigöra dem inför våren. Mer kyla och snö var inte ett problem bara de kom fram i dagen.

 

Skön herre som mest skrattade hela tiden när vi pratade rosor och väder. Jag är inte bra på varken rosor eller tyska språket men trevligt var det. Hans fina parkbänk glömmer vi inte. 

Konstaterade att det är samma restid och kostnad till St:Anton som t.ex. till Åre. Om man inte tar bilen till Åre och bor i billigaste stugan ett par km eller t.o.m. mil utanför byn. Då blir det billigare resa men tar nästan längre tid. Men ska man flyga eller åka tåg så är skillnaden försumbar speciellt om man ser till vad man får för pengarna. Prenumeration på billiga flyg till Innsbruck och säsongskort i St:Anton nästa år, det vore något.

En förkylning är väl egentligen inget att gnälla över. Ett s.k. I-landsproblem. Det blir bättre, det vi alla. Kan konstatera att idag var det lite vår. Satt ute i solen och skrev delar av detta samt avnjöt några grillade korvar. Uteliv på ett annat sätt helt enkelt.

/J