ÖKF

En kurs med blöta leenden.

ÄR JAG TRÄFFAD? Frågan dyker upp i mitt huvud strax efter smällen som var öronbedövande. Vi har 5 minuters paddling kvar till lägerplatsen och jag samlar gruppen för att kolla att alla sitter kvar i kajakerna. Åsksmällen som nu tonat bort har inte lämnat någon oberörd men gruppen ser lugn ut och vi paddlar vidare mot klassiska Brännskär. Där ska vi bo under kursens två intensiva dagar. Väl framme börjar det hagla och vi är några som väljer att sitta kvar i kajakerna med händerna i det varma vattnet. För så är det just då, vattnet i havet är mycket varmare än landtemperaturen. IMG_2722_2833IMG_2717_2831

Sakta men säkert tar vi oss upp på land för att sätta upp en fristad i form av en tarp. Där och då är tarpen så mycket värd. Man kan ta en snabbfika och skratta tillsammans åt det miserabla vädret. När det lugnar sig sätter vi upp tälten och sakta men säkert får vi ordning på våra boplatser. Jag går runt och undrar försiktigt om och när alla kan tänkas vara klara för att bli blöta igen. Trots allt så har de flesta precis bytt om till torra kläder medan Joel valde torrdräkten direkt. Funkar lika bra på land vid den här typen av väder. Kan man cykla till jobbet i torrdräkt vid skyfall? Såklart man kan om man särskiljer sig och väljer att strunta i vad andra tycker.

Snart är alla redo för bad och det blir den längsta blöta övningar sessionen i kursens historia. Solen skiner plötsligt och havet bjuder på en välkomnande temperatur. Det kamraträddas som aldrig förr och flera av deltagarna lyckas stå upp en stund i kajaken. Innan de sista ger upp har vi hunnit med att känna lite på balance brace och det har såtts ett rollfrö i några huvuden. Kan bli en del inomhuskurser i vinter.

Lite som Mattias Dahlgren säger så är oftast det enkla bäst. Och det kan alla skriva under på som ätit en sen middag i kvällssolen på en klippa efter en blöt dag på havet. Finns inte en krog i världen som kan konkurrera med det. IMG_2721_2835

Väckarklockan visar sig vara överflödig då jag väcks av våra morgonbadare som hörs över hela skärgården. Hur låter det i duschen hemma hos dessa damer tro? För det var damerna som stod för morgonbadandet i det här gänget. Åtminstone var det dem jag hörde när jag fortfarande befann mig i min sköna sovsäck.

Dagen bjuder på bra väder med en tilltagande vind som ger oss lite lagom bryt ute vid Djurskärshällarna. Här introducerar vi vågpaddling för gruppen och när vi återvänder från lunchen på Kalklubbarna har det tilltagit ytterligare. Jag passar då på att locka ut de som vill i ytterligare lite utmaningar. På väg in till Brännskär för att packa ihop vårt läger får vi ganska stökig sjö i gattet och alla klarar det galant. Kul. Tryggheten vi byggt upp under gårdagens övningar gör sig nu påmind.

Det är inte svårt att vara instruktör när man har ett sånt här skönt gäng med sig. Vi ses på vattnet snart igen.

/J

 

Ålands skärgård.

MED LEGENDAREN BÖRJE Salming i lurarna ska jag försöka sammanfatta 7 fantastiska dagar i Ålands skärgård.

Börje pratar sig varm om naturen i Salmi där stillheten råder. Och just stillheten är kanske den största upplevelsen med naturen; oavsett var i naturen man befinner sig.

Det är också det som lockar oss att åka till Åland för att paddla när vi har så mycket fin skärgård här hemma. Stillheten. Under semestertider är våra svenska skärgårdar överbefolkade medan delar av Ålands skärgård bara ligger där och väntar på oss. Det är lika lite människor och båtar som under lågsäsongen i Sverige. Varför vet jag inte men vi bara njuter av det.
Sjökort.IMG_0211_2795
Sunset.IMG_0284_2715

Färjan i sig är en upplevelse. Från Grisslehamn till Eckerö på Åland reser de flesta för att köpa öl. Åtminstone är det så jag upplever det då män – ja, det är inte så jämlikt bland ölköparna, har speciella vagnar med sig för att kunna lasta minst 8 flak. Merparten köper den mängden medan kvinnorna får med sig ett antal boxar vin och någon klibbig likör. Tanken slår mig att vi har lite olika mål med vår resa och tur är väl det. Tänk om alla dessa öltransportörer skulle inta skärgården; tack och hej stillhet.

Dimman möter oss när vi kommer till Sandösunds camping som är starten på paddlingen. Här ska bilarna förvaras och en man, kallad Olofsson längre ner i texten, styr upp vår parkering på det lite bryska sätt som personer talandes finlandssvenska kan upplevas. Vi packar kajakerna inför publik i form av husbilsägare som nästan sätter ölen i halsen när de förvånat ropar och undrar hur vi ska få med oss allt.
Stilla paddling.IMG_2545_2644
Sjökortssnack.IMG_0265_2769

Under 7 dagar har vi sedan så bra väder som man kan ha på våra breddgrader. Kanske är det till och med en aning varmt vissa stunder för min smak. Men vi får även lite vind och vågor att tampas med vilket förhöjer upplevelsen ytterligare. Aldrig har jag haft så mycket bra tältplatser under en och samma tur. Detta är mitt 3:e besök som paddlare på Åland, och hittills absolut bästa. (Var här på muckarresa efter lumpen men med helt andra intentioner än paddling.) Nu valde vi att starta med norra skärgården och jobba oss österut i den delen. Hade vi någon skogstältare i gruppen innan så är de av en helt annan uppfattning idag; kala, varma, röda, släta och vackra hällar mötte oss varje kväll.
IMG_2541_2663
Klippor.IMG_0251_2755
Insjö på Kalskär.IMG_0231_2735

Tiden går fort när man har roligt och väl tillbaka på Sandösund för övernattning inför hemresan blir vi mottagna av värdinnan, låt oss kalla henne Beatrice. Hon undrar vad Olofsson ställt till med när vi har fått betala bilarna i förskott. – Så gör vi inte här, meddelar hon. Och Olofsson är hennes man vilket ger henne rätt att raljera om honom får vi veta. Som alltid löser det sig även med människor av Beatrice typ. Vid frukosten tycker hon att vi ska välja gårdagens macka för den ska minsann hon äta. Vi väljer dock den färska varianten och kommer undan med det. Nog skulle det vara spännande att vara en fluga på väggen i Beatrice och Olofssons husvagn. Den står på bästa plats och Beatrice svischar fram över campingen i sin bil, alla hundra meterna från receptionen till husvagnen.
Hoppa Kenneth!IMG_0253_2757

Kenneth fyllde 68 år sista kvällen och sittandes på rad med blicken ut över havet, med en födelsedagsöl i handen, konstaterar vi att detta var en ganska bra tur. Jag småler lite för mig själv och tänker att det är en ynnest att få tillbringa en vecka med människor som har upplevt så mycket och är still going strong. Historierna blir många vid middagarna, till och med vid 11-fikat, som varit obligatoriskt med detta morgonpigga gäng, hinns det med en och annan anekdot. Jag hoppas kunna sitta här själv, efter 20 paddlade mil, när jag är i den åldern.

/J

Stor grupp eller solo?

BÅDA HAR SINA för och nackdelar. Det är vad jag kommit fram till under de senaste dagarna. Jag har provat på det tidigare; jobba själv, jobba i grupp, paddla själv eller paddla i grupp. Har även åkt en del skidor på egen hand. Kulmen nåddes när jag, likt min husgud Lundell, valde att bo själv en tid i Åre under de för orten något mindre charmiga månaderna januari och februari. Läste självklart boken Vinter i paradiset som inledning på denna period. Hade läst den tidigare och kanske då fått idén till denna vistelse. Samtidigt som jag efter många vintrar i alperna ville testa det bästa Sverige hade att erbjuda. Rundade av med en sväng till Riksgränsen också innan jag satte mig i bilen och sträckkörde till Borlänge lyssnandes på den klassiska fem-milen i Falun där Mogren tog guld. Kissnödig och hungrig klev jag ur bilen i Borlänge med ett leende på läpparna.

Efter några dagar med ett sällskap om 13 pers. i Stendörren begav jag mig på egen hand till västkusten och Orust. Turen till Stendörren var en klubbtur med ÖKF och ett tecken på att långfärdspaddling växer i klubben. Ett hyggligt stort gäng var på västkusten förra helgen och nu, 5 dagar senare, var det i stort sett 13 nya paddlare som ville hänga med ut. Det är annat än förr då vi var 3-4 pers. på turerna, och samma 3-4 pers. varje gång.

kvällssol Brunskär III. IMG_0122_2559

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var ett glatt gäng som trängde ihop sig på Brunskärs yttersta udde för att ta del av kvällens sista solstrålar. Middagen blev ganska sen då vi valde att vänta på Peter som hämtat sin nya Romany på Horisont kajak. Känner mig lite delaktig i Peters val av kajak och han sken ikapp med kvällssolen när han ankom Brunskär. Carin hade gått all in och försett Peter med både t-shirt och glasögonsnodd med logga på. Nu är han fast.

Kanalpaddling.IMG_2393_2492

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi paddlade en del klassiska kanaler i övärlden söder om Brunskär och suget att fortsätta längre söderut mot Garkast finns alltid där men får snällt vänta tills fågelskyddet har gått ut, 31/7. Har för mig att det tidigare var 15/8 här ute men det är nu ändrat. Om jag minns rätt vill säga. Lunchen intogs på läckra Grönskär på andra sidan Hartsön. Fina hällar med horisontvy; borde ta en tält natt där snarast.

Couples. IMG_0131_2537

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Stor grupp kräver bra lägerplats och vad kan vara bättre lämpat än Brännskär. Även här skulle de sista solstrålarna jagas in efter maten. Några var lite mer dedikerade kvällssolen än andra.

PLANER fanns hos mig att stanna kvar några dagar extra i detta område. Men jag bestämde mig för att åka med hem på söndagen och dra vidare mot Orust istället. Ganska trevligt att kunna se båda sidor av vårt vackra land på ett förhållandevis enkelt sätt. En fördel med att bo mitt i landet, på bredden vill säga.

Nigel. IMG_2402_2484

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Väl på Orust visade det sig att Nigel Foster, en levande legend i kajakvärlden, skulle hålla clinic. Detta ordnades av Orust kajaks nya ägare, Vättern kajak. Som jag förmodligen kommer att köra några kurser åt på Vättern i sommar. Inte varje dag man helt oplanerat paddlar med Nigel Foster; dessutom i sällskap av Joakim och Oskar från Upplevelsebolaget.

Betydligt senare än planerat gled jag in på stranden på Vallerö. Där låg redan några kajaker och tält men det var inte läge att leta efter något annat och det finns gott om plats för alla. Det är också en av fördelarna med att vara ute ensam; att träffa nya människor. Det visade sig att mina danska grannar var en lite speciell delegation. Den ena kille var BCU 5 star och jobbade som instruktör i Danmark. Hans paddelkompis var förlamad från midjan och ner. Jag blev verkligen tagen av den vänskap och tillit som måste finnas mellan dessa två. killen med förlamningen är helt beroende av sin kompis när det kommer till allt som ska göras runtomkring paddlingen. Sätta upp läger, packa i och ur, både paddlaren och hans packning samt säkerheten till havs. Ni som paddlar kan ju tänka er själva att inte kunna använda underkroppen i vågorna. Jag sade till honom att han var fantastisk och inspirerande som var härute i en förhållandevis tuff miljö helt utan hjälpmedel. Sånär som på sin goda paddelkamrat. Men allting går om viljan finns där och goda vänner.

Vallerö sund-Härmanö huvud.IMG_0161_2523

 

 

 

 

 

 

 

 

Dansken på väg.IMG_0136_2498

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det blev några dagar med lek runt Vallerö och Härmanö huvud. En grymt område för paddling som kan vara just grymt i ordets rätta bemärkelse när havet och vinden ligger på. Hamnade på Kärringön en eftermiddag och kunde köpa svenska jordgubbar samt kulglass. Lycka. Träffade även en skön lirare som frågade om jag paddlade kanot. Ja eller kajak svarade jag. – Det är riktiga tankers det där, annat var det när jag var ung då paddlade vi tävlingskanoter utanför Lysekil i vågorna. Man finns vad vill minnas tänkte jag och höll med farbrorn.

Glassangöring Kärringön.IMG_0151_2513Glassparkering i myllret av bryggor och båtar på Kärringön. Det står privat brygga på allt som flyter men med kajak kan man ju gå iland nästan varsomhelst och då inte utgöra något hot mot delokala och lite självutnämnda sherifferna som finns på alla sådana här platser. Livrädda för turisterna som de egentligen inte kan leva utan.

 

 

Påsomelett.IMG_0139_2501Provade på att göra den klassiska påsomeletten. Enkelt och gott om än lite ångestladdat när man släpper ner påsen i det kokande vattnet.

 

 

 

 

Lärde mig något nytt idag; Att söka bidragspengar är viktigare än verksamheten i sig  för en av Sveriges större friluftsorganisationer. Förvånande.

/J

Vardagsäventyr

Det är den 25:e dagen i månaden och parkeringen utanför Mariebergs köpcentrum är förmodligen packad. Hemfjärden däremot är tom, sånär som på ett stort antal sjöfågel och sex kajaker. Vi ska till Lindholmen, en gång i ÖKF:s ägo, som sedermera blev ett nytt klubbhus i en bytesaffär med kommunen. Finns en djupare förklaring på hur det gick till exakt, men det får någon annan berätta i något annat forum. Detta har nu blivit en tradition i klubben och vädret för dagen är perfekt. Sol och ganska svalt, hösten från sin bästa sida. Väl framme är solen på väg ner och det visar sig att Per-Erik och hans familj varit på plats och grillat. De lämnar över brasan till oss och vi har fin grillglöd nästan omgående.
KajakerIMG_0868_1499
LagereldssnackIMG_0872_1503

LagereldIMG_0865_1496SkymningIMG_0873_1504

Vi paddlar hemåt i mörkret och tystnaden går nästan att ta på när 6 kajaker bryter vattenytan i mörkret. Det är inte fullmåne men nästan stjärnklart och ljuset kommer någonstans ifrån. Siluetten från stan blir våra fyrar, det är full belysning på Berhn arena. Vi väljer att ha våra pannlampor släckta ända tills räkbåten, Lagerbielke, närmar sig utifrån och vi använder dem som ledljus akteröver. Kaptenen och hans resenärer blir nog en smula förvånade när de närmar sig vår lilla flottilj och undrar vad vi är för ena. Medan vi tycker att det är ett bra sätt att spendera en fin höstkväll. Vi kan kalla det vardagsäventyr, eller bara skön tid utomhus.

/J