Ledarskap

En kurs med blöta leenden.

ÄR JAG TRÄFFAD? Frågan dyker upp i mitt huvud strax efter smällen som var öronbedövande. Vi har 5 minuters paddling kvar till lägerplatsen och jag samlar gruppen för att kolla att alla sitter kvar i kajakerna. Åsksmällen som nu tonat bort har inte lämnat någon oberörd men gruppen ser lugn ut och vi paddlar vidare mot klassiska Brännskär. Där ska vi bo under kursens två intensiva dagar. Väl framme börjar det hagla och vi är några som väljer att sitta kvar i kajakerna med händerna i det varma vattnet. För så är det just då, vattnet i havet är mycket varmare än landtemperaturen. IMG_2722_2833IMG_2717_2831

Sakta men säkert tar vi oss upp på land för att sätta upp en fristad i form av en tarp. Där och då är tarpen så mycket värd. Man kan ta en snabbfika och skratta tillsammans åt det miserabla vädret. När det lugnar sig sätter vi upp tälten och sakta men säkert får vi ordning på våra boplatser. Jag går runt och undrar försiktigt om och när alla kan tänkas vara klara för att bli blöta igen. Trots allt så har de flesta precis bytt om till torra kläder medan Joel valde torrdräkten direkt. Funkar lika bra på land vid den här typen av väder. Kan man cykla till jobbet i torrdräkt vid skyfall? Såklart man kan om man särskiljer sig och väljer att strunta i vad andra tycker.

Snart är alla redo för bad och det blir den längsta blöta övningar sessionen i kursens historia. Solen skiner plötsligt och havet bjuder på en välkomnande temperatur. Det kamraträddas som aldrig förr och flera av deltagarna lyckas stå upp en stund i kajaken. Innan de sista ger upp har vi hunnit med att känna lite på balance brace och det har såtts ett rollfrö i några huvuden. Kan bli en del inomhuskurser i vinter.

Lite som Mattias Dahlgren säger så är oftast det enkla bäst. Och det kan alla skriva under på som ätit en sen middag i kvällssolen på en klippa efter en blöt dag på havet. Finns inte en krog i världen som kan konkurrera med det. IMG_2721_2835

Väckarklockan visar sig vara överflödig då jag väcks av våra morgonbadare som hörs över hela skärgården. Hur låter det i duschen hemma hos dessa damer tro? För det var damerna som stod för morgonbadandet i det här gänget. Åtminstone var det dem jag hörde när jag fortfarande befann mig i min sköna sovsäck.

Dagen bjuder på bra väder med en tilltagande vind som ger oss lite lagom bryt ute vid Djurskärshällarna. Här introducerar vi vågpaddling för gruppen och när vi återvänder från lunchen på Kalklubbarna har det tilltagit ytterligare. Jag passar då på att locka ut de som vill i ytterligare lite utmaningar. På väg in till Brännskär för att packa ihop vårt läger får vi ganska stökig sjö i gattet och alla klarar det galant. Kul. Tryggheten vi byggt upp under gårdagens övningar gör sig nu påmind.

Det är inte svårt att vara instruktör när man har ett sånt här skönt gäng med sig. Vi ses på vattnet snart igen.

/J

 

Annonser

Lärorikt att lära ut.

FÖR MÅNGA ÄR att lära sig något inte det viktigaste med att gå kurs. Den sociala biten kan vara en större drivkraft. Att göra något man gillar med likasinnade. Kan du lära dig något är det bonus. För andra är tryggheten den största faktorn. Att komma ut i naturen med någon som leder och tar ansvar; som räddar dig om det går fel. Som ledare lär du dig efterhand att se vem som är vem i gruppen. Och det finns plats för alla; åtminstone i mitt ledarskap.
Alla får plats.IMG_2507_2580Kuperad tomt.IMG_0168_2605Instruktörsverandan. IMG_2480_2586
Den senaste veckan har jag lett kurser i västkustens salta vatten och Vätterns dricksvatten. Ja, för så säger vi som har en relation till Vättern; det går bra att dricka det klara vattnet. Lika klart är Västerhavets vatten; dock allt annat än drickbart. Såklart en definitionsfråga men jag gissar att de flesta skulle må dåligt av salthalten i vattnet. Inte är det gott heller men det verkar inte spela så stor roll i alla lägen. Det dricks ju både det ena och det andra som inte smakar något vidare, men som har andra effekter. Alltför ofta leder dessa effekter till meningslöst våld. Men det var inte det jag skulle skriva om idag.
Bryggkänsla.IMG_2515_2566Äta telefon_IMG_2513_2564
För mig är det en ynnest att få dela med mig av det jag kan om att paddla kajak. Och att få visa upp miljön som våra skärgårdar erbjuder. Och sist men inte minst predika om hur rädda vi ska vara om denna unika miljö. För den är unik precis som människorna jag möter. Bertil, som inte hade hunnit göra fika för att han behövt jobba lite, pensionär som han var. Han sade det med glimten i ögat. Och lika nöjd som han var när jag delade min matsäck med honom upplevde jag att han var över att känna sig behövd. Maria, som hade med sig en kravlista inför Antarktisresan där paddling stod på programmet. Wet exit skulle hon behärska, bland annat. Magnus, som hade paddlat Örebro-Stockholm innan han gick på kurs. Lära den hårda vägen, som gav honom insikten att lära den rätta vägen.
Förtöjning. IMG_0185_2622Bryggan I.IMG_0174_2611Kvällsljus.IMG_0184_2621

Sommaren har börjat lovande tycker jag. Även om sociala medier svämmas över av panikslagna människor som jagar solen. Tycker att jag träffas av solens strålar lite lagom.

/J