Storstenshöjden är inte ett berg. Det är en kulle. Eller en landhöjning. Trots detta konstaterande kan man använda den till saker som normalt kräver ett berg. Vi valde att köra lite topptursträning på södra sidan. Den erbjuder längsta marschen. Dessutom är liftarna stängda av anledningar som jag inte går in på här.

Man kan tycka vad man vill om detta beteende. Det är något speciellt att gå uppför för att sedan åka utför. Man får oftast berget för sig själv. Under tiden man går uppför får man tid för reflektion. Naturupplevelsen, tystnaden och förhoppningsvis orörda svängar utför. Beroendeframkallande skulle jag vilja påstå. ”Earn your turns” har någon sagt.

 

 

 

….sjöng Cock Robin på åttiotalet. Bra album som jag minns det. Titeln bara kom till mig igår när jag tog på mig skidorna utanför dörren. Efter fem minuter skidade jag fram i orörd snö. Blev en sväng ut på Hjälmarens is. Eller snö kanske man ska säga. Isen är ju täckt av ett par decimeter snö. Bitvis är det vatten under snön som snabbt förvandlar skidorna till någon form av iskloss.

Ett av alla fågelskådartorn i naturreservatet Rynningeviken.