Författare: karlash

Ett givande och tagande.

EN LÅNGHELG full av givande och tagande och med inslag av en annan typ av paddling. Så såg min Kristi Himmelfärds ut.Typ alla jag känner var ute och paddlade, några på ostkusten och några på västkusten. Själv valde jag att tillbringa tiden med att utbilda, eller hålla kurs om ni så vill, med grabbarna på Vaxholms Brygghus på Rindö. Trevliga plats som jag inte besökt tidigare och Kalle och gänget har stor potential att göra något bra där. Åk gärna förbi och be Kalle göra en schysst kaffe, han är förmodligen Rindös enda barista, eller åtminstone på väg att bli.

Göänget på Rindö. IMG_2347_2451
Alla är fotografer!

Kombinerade besöket i storstaden med att käka på Lux dag för dag, med Anne. Riktigt bra och prisvärt; vår bordsgranne, inflyttad från Hudik, hävdade att han har bästa kvarterskrogen i Stockholm numera. Förr hade man inte ens råd att gå hit, sa han. Då bodde han ändå i en av de schyssta bostadsrätterna som ligger efter vattnet. Dock var han lite bekymrad; frugan hade börjat titta på hus efter senaste tillökningen och det är inte billigt om man vill bo hyggligt nära city. De hade lånelöfte på 10 milj. och skulle kanske få 5,5 milj. för lägenheten. Svindlande. Vi hade förmånen att bo i dotterns lägenhet; 25 trivsamma kvadratmeter som man får vara mer än nöjd med. Lilla Essingen är verkligen en oas i storstaden. Trivs oförskämt bra där.

Att få punktering 06.30 på väg till en examination i canadensarpaddling är få förunnat. Dock hände det mig i söndags morse. Måste ändå säga att jag tog det ganska bra. För inte alltför länge sedan hade jag brutit ihop och blivit ursinnig på den klumpige chauffören som inte kunde hålla sig borta från kantstenen. Jag själv i tredje person helt enkelt. Men istället stannade jag bilen, klev ur och bytte däck på 15 minuter. Nästan som att gå in i depå i ett formel 1 lopp. Ja, jag sa nästan men just där och då kändes det som ett ögonblicksverk.

Färden gick sedan vidare mot Sjöviks folkhögskola i en något högre hastighet än vad som angavs på reservhjulet, 80 km/tim. Det gick fint att köra betydligt fortare än så. Väl framme i Sjövik möttes jag av en atmosfär som inte uppmanar till höga hastigheter. Bosse som är lärare på skolan hälsade mig välkommen med cowboyhatt i skinn samt pipan i mungipan. Han gav en kort vägbeskrivning till platsen där jag kunde få mig en kopp kaffe.

Sedan fick jag träffa gruppen och titta på deras fina canadensare som de byggt själva. Långt från det Trapper skapade på 70 och 80-talet och som nu ligger och skräpar i sommarstugor och trädgårdar.

IMG_2376_2442

När man paddlar canadensare på riktigt så står man på knä och då behövs det vissa attiraljer för att det inte ska bli plågsamt. När det närmar sig strömmande vatten eller grunda vikar ställer sig paddlaren upp och scannar av området. Inga konstigheter alls. Man ser ju bättre då, eller hur.

IMG_2363_2429

Jag blev oerhört imponerad av dessa paddlare som styrde och vände med canadensarna som de ville. Jag fick låna en solokanot och lattja runt lite själv och faktum är att mycket av det vi gör i kajaken när det kommer till styrtag har sitt ursprung i dessa farkoster. Lärorikt.

Kamraträddning. IMG_2373_2439

Kamraträddning gick hur bra som helst. Lite mer vatten att tömma ur än vad vi har i kajakerna. Det sägs att det rollas i canadensare också men det fick vi inte se prov på.

IMG_2382_2447IMG_2383_2448

 

 

 

 

 


Det började med en dålig penna…

Blev lite extra kunskaper i min examinatorsportfölj men jag nöjer mig med att jobba med havskajak och nordisk kajak som kortet säger. Men visst blev jag sugen att testa mer ”riktig” canadensare på sikt.

Var det någon som inte trodde att Agnes Lo skulle få pris för Jills veranda? Nej, jag tänkte väl det.

/J

Evigt tacksam.

IDAG var det dags att visa sin tacksamhet mot våra mödrar. Ett kommersiellt påfund kan man tycka men en dag som blir vad man gör den till. Jag tänker på dem som inte har någon att vara tacksam mot idag; då jag bjuder ut morsan till landet på sillmacka och rabarberpaj. Och utan modern till min dotter så blir det ingen paj en dag som denna, evigt tacksam även mot henne. Hon får dock nöja sig med mitt och svärföräldrarnas sällskap då Fanny är på jobb i New York.

Planen var att käka sillmacka på en kobbe i Vättern men förmiddagens väder var inte riktigt båtkompatibelt för den äldre generationen. Fick en skärgårdsstund igår med båtåka och lunchmacka i Vätterns n:a skärgård. Dessutom en heldag i Hargebaden med kajaken i torsdags. Bra Vätternprocent ändå den här veckan. Blev skapligt förvånad i torsdags när det var folk som hoppade från hopptornet i Hargebaden; utan torrdräkt dessutom. Burr!

Kajak i Harge.IMG_2335_2420

Jag är även evigt tacksam att ha så fin natur och miljö runt hörnet hemomkring. Att kunna sticka ut på en löpsväng en söndagskväll med skön temperatur, fantastiska vyer och betande boskap direkt från tröskeln, nästan mitt i stan. Får väl rikta en del av denna tacksamhet till Mats Rosenberg, mannen bakom förvandlingen av dessa marker.  VenaIMG_2340_2413

Dagens sista tacksamhet riktar jag till alla er som röstat i EU-valet. Och jag förväntar mig att ni röstat klokt med tanke på utvecklingen i Europa. Enough said!

/J

Akto och Lykke Li.

SAREK har alltid fascinerat mig. En fascination som jag med stor sannolikhet delar med många andra utenördar. Nu har vi snackat om denna vildmark så länge att ett besök är nära föreliggande. En plan har tagit form för en vandring framåt sensommaren. En del i denna planering är lätt packning utan att tumma på säkerheten. Med detta i åtanke lånade jag ett förhållandevis lätt enmanstält, Hilleberg Akto, och testade det några nätter i Stendörrens skärgård med omnejd. Förvisso inte i fjällmiljö men jag ville mest ha svar på om det funkade för mig att vika in min lekamen i ett så litet och lågt tält. Att tältet klarar hårt fjällväder vet jag sedan tidigare.

Skogstältning.IMG_0038_2364

Akto interiör.IMG_0036_2362

Paddlingen i dessa farvatten är ju välbekant men ändå aldrig tråkig. Årstiden är magisk när man inte behöver känna någon som helst stress över att hinna fram till lägerplatsen. Ljuset är med oss så länge att det är mer mat- och sovklockan som bestämmer när det är dags att slå läger. Valet faller på Stora Brunskär som är en pärla och välkänd av många paddlare. Såhär års är vi dock inte så oroliga över att favoritviken är upptagen då vi i princip är själva i skärgården.

Viken.IMG_0044_2371

Eld.IMG_0059_2386

En sen middag vid brasan och sedan krypa in i min för dagen lilla boning.

IMG_0042_2368

Med i kajaken fanns även ett nytt gaskök från Primus, Eta Spider, då jag envisats med bensinkök året runt men bestämt mig för att hitta ett bränslesnålt och hyggligt lätt gaskök. Fungerade bra och går att modifiera i lite olika varianter beroende på vad man ska ha för inriktning på matlagningen. Med detta menar jag egentligen om man ska käka frystorkat eller laga mat. Kan också beskrivas som vandra eller paddla i mitt fall.

Kök.IMG_0046_2373

Ja, vad blev då resultatet av dessa testdagar undrar ni? Åtminstone undrade jag det själv när jag skulle försöka mig på att summera. Akto är ett grymt tält och förmodligen det bästa i sitt slag för solovandraren. Det finns andra i samma form men med tunnare och lättare material vilket ger lägre vikt. Men hur mycket tummar dessa modeller på tåligheten för det där riktigt dåliga fjällvädret? Oavsett så blir det väldigt litet för mig. Kan inte sitta upp och har nästan innertältet i ansiktet när jag ligger ner. Dock klarar sig ligglängden bra; ingen blöt fotända på sovsäcken då den inte ligger emot innertältet. Men jag gillar Hilleberg när det ska användas i lite tuffare miljöer och har börjat fundera på Unna som alternativ. Lite tyngre men betydligt rymligare och väldigt enkelt att sätta upp i alla miljöer. Kan dessutom vara ett alternativ för paddling när packningen behöver minimeras. Vilket Akto inte är då det ej är fristående.

På väg in efter ytterligare en natt i denna fina skärgård ligger det plötsligt en säl på ett skär. Vi befinner oss en bra bit in i skärgården och blir väldigt förvånade. Sälen ligger kvar när vi glider fram utan paddeltag. Försöker ta några bilder med mobilen men det blir inget vidare på så långt avstånd. När jag sedan höjer paddeln för att komma lite närmare glider den ner i vattnet lite nonchalant.

Något helt annat: Kan inte låta bli att fascineras av Lykke Li. Förträfflige Jan Gradvall intervjuar henne i senaste DI weekend, kanske Sveriges bästa magasin; där hon berättar om sin önskan att krossa hjärtan med en enda textrad. Vilken textförfattare av rang vill inte det. Hennes uppväxt med föräldrar i Dag Vag och Tant strul, band som jag växt upp med, har satt sin prägel såklart. När hon sedan berättar att hon får inspiration till sina texter av att vandra i bergen runt LA blir utenörden i mig lite extra lycklig. Lyssna på hennes senaste skiva. Bra grejer.

/J

Med stighudar i Storulvån.

STRAX efter Orsa dyker det plötsligt upp snö på vägen. Snart är vi ikapp plogbilen som rensar den lilla vägren som finns på inlandsvägen, som den kallas. Finns t.o.m. en skylt som förkunnar att man befinner sig på denna väg som är en del av E45, Sveriges längsta väg. Vi befinner oss då på lite högre höjd och det vårlika landskapet har förändrats till vita vidder. Ganska snart blir det återigen vår och min oro över att ha sommardäck på bilen lägger sig platt. Även om vi ska åka fjällväg senare så ska den vara ren från snö enligt personalen på Storulvån.

Allt som oftast träffar man någon man känner på Statoil i Sveg. Så även denna gång. Märkligt fenomen men det är en klassisk knutpunkt för en stor del av vår fjällvärld. Åker du bil från våra trakter så hamnar du i Sveg. Punkt slut.

Väl framme på Storulvåns fjällstation blir vi nästan chockade över antalet bilar som står i vägrenen på fjällvägen. Men vädret är på topp och dagbesökarna från områden runt omkring blir då många. Framförallt tror jag att den dåliga snötillgången i Åre lockar folk hit över dagen; kombinerat med explosionen av topptursintresse. Många som tidigare bara gick på tur går nu på topptur med ny lätt utrustning. Vi ser även en del kids knata på uppför enklare fjällsluttningar med ivrigt påhejande pappor. Jag skriver pappor för det är betydligt stillsammare attityd hos den kvinnliga delen av familjerna vi träffar på. Vi får en fantastisk kvällstur uppför och sedermera nedför Getryggen innan middagen intas 21.30; sent men välförtjänt kan man säga. Lasagne, som Anne varit snäll att laga till hemma, slinker ner med ett gott glas vin i den trevliga lokalen för självhushåll. Lite rörigare såklart vid 18-19 tiden då alla ska laga mat. Men såhär dags är det lugnt och skönt.

Kvällstur.IMG_2217_2322

Efter en kaffe på loftet med den fina granitväggen, där stor som liten kan inomhusklättra om man har någon energi kvar, drar vi oss tillbaka till vår sovalkov. En lite speciell boning med 4 bäddar och draperi ut till korridoren där gemensam toa och dusch finns. Ett helt ok boende tycker jag men det blir en halvjobbig natt, framförallt för den person i grannalkoven som springer på toa och vomerar halva natten. Det är svårt att inte höra hen när det är dags trots att jag har öronproppar. Har nog aldrig använt så mycket handsprit som dagarna efter detta.

Lördagen bjuder på lite klassiskt gråväder men vi stretar på. Kvällen blir åter lugn och skön då vi käkar lite senare än barnfamiljerna. Peters patenterade pasta sitter som en smäck efter en hård dag på fjället där det bjöds på trögt före. Gled nästan bättre med hudarna på faktiskt.

IMG_2219_2314  Vindsäckslunch. IMG_0011_2342

  Lunchen intogs i vindsäck med allt vad det innebär.
  Varmt och lä men lite mycket duk i maten.

En mycket driven student blir vår rumskamrat de första två nätterna. I hans fall består drivet av att hålla nere kostnader. Vilket han säkert delar med många andra studenter. Han checkar ut på morgonen och dyker upp igen på kvällen. Det visar sig att efter 18.00 betalar han knappt 200:- för en bädd varsomhelst på stationen. Om det finns bäddar att tillgå vill säga. Dock så lämnar man ingen i sticket på Stf:s stationer utan i värsta fall blir det madrass på golvet i något lämpligt utrymme.

Efter att nästan nått toppen på Tväråklumpen i gråvädret under lördagen blir det söndagens mission. Upp på Getryggen och ner i dalen mot Sönner Tväråklumpen. Ett magnifikt åk nedför S. Tväråklumpen blir helgens höjdpunkt. Vinden blåser så att man knappt kan konversera på toppen men det ger bara lite högalpin känsla. Det är väldigt sällan vindstilla på höga berg.

Peter supportar.IMG_0028_2338_1
Lunch med termosbudskap!

bild 1
Undertecknad nöjd på toppen och redo för nedfärd.

Peter hudar på. IMG_0020_2330  När vädret är hyggligt är detta en väldigt trevlig form av skidåkning. Dessutom otroligt bra träning att gå uppför i ett par timmar. Man lever efter devisen ”Earn your turns”. Vilket stämmer bra; har man gått upp blir varenda sväng nedför en själslig upplevelse. Svårt att förklara, prova själv. Dock är ett vackert naturområde att föredra. Det är otroligt charmigt och praktiskt att kunna kliva ut från frukosten och sätta på hudarna på skidorna. Man kan bokstavligt talat påbörja sin topptur med frukostkoppen i handen och en halv macka i mungipan.

 
Sylarna i horisonten. IMG_0035_2329

Peter njuter av måndagens förmiddagsfika på Getryggen med Sylarna i bakgrunden. Sedan bar det av hemåt. På vägen upp denna morgon stötte vi på två ripor som inte gjorde någon större notis av vår närvaro. Kärlekskranka månne?

Ripor.IMG_2229_2303
Kärlek på fjället.

Alaskan malamute.IMG_2241_2310

Hade gärna tagit med den här krabaten hem. Han sov utanför stationen kvällen innan. Jag stod i fönstret och mötte hans blick innan jag gick och lade mig. När jag vaknade och tittade ut så låg han där och tittade på mig igen. Alaskan malamute heter rasen och han var lite coolare än snittet.

/J

 

 

 

Nya vyer & nya prylar.

KINDLA NATURRESERVAT hade jag inte besökt tidigare. Länets största vildmark enligt länsstyrelsen var en trevlig bekantskap. Nu är det här ett tag sedan med mina mått mätt, närmare bestämt 4-5 april. Men ibland blir inte bloggen uppdaterad som den ska. Kommer annat emellan, som t.ex. en film till Fisk i hallen, som jag fick klar lagom till förra helgen. Ganska lämpligt med lite jobb framför skärmen när en rejäl förkylning satte in. Då måste man ju ändå försöka hålla sig stilla och inomhus. Inte min starka sida direkt.

Reservatinfo.IMG_2125_2259I reservatet finns lodjur enligt informationen; dock inget vi fick uppleva. Lodjuret är skyggare än snittet har jag förstått. Bara resan hit är en upplevelse när man efter Nora passerar genom gammal bergslagsbygd som Järnboås. Tillbringade en del tid här som barn, då inte lika fascinerad över historien som finns här i form av gruvor och gammal bebyggelse. Finns faktiskt en specifik led som likt ett gruvmuseum följer olika platser för dåtidens aktiviteter.

Vägledning.IMG_2126_2260Även om reservatet är stort till ytan för att vara ett reservat i våra trakter så blir lederna inte så långa. Bergslagsleden passerar igenom så det går att göra en avstickare från den om man vill. Vi valde att gå runt på angivna leder och upp på alla höjder; som i dessa sammanhang är förhållandevis höga. 426 meter mäter Kindlahöjden och är med det högst i länet med marginal.

Kindlahöjden.IMG_2138_2272Fin vy från Kindlahöjdens utsiktstorn. Någon hade skrivit att här börjar norra Sverige.

Kaffepanna.IMG_2149_2282Det var ett betydligt vintrigare klimat häruppe och Klosstjärn där vi tältade var helt frusen. Trevligt med en värmande brasa att ställa kaffepannan på och värma sig lite innan det var dags för sovsäcken. Vi fick hugga upp ett hål i isen för att komma åt vatten till disken efter maten. Lite charmigt tycker jag.

Mossens vindskydd II.IMG_2157_2243Kindlamossens vindskydd med tillhörande hässja och bod.

Vatten.IMG_2145_2279Det fanns strömmande vatten som självklart inte var i fryst form. Gick säkert att dricka men vi testade våra nya filter som Mats köpt med från USA.

Apropå USA så var dottern nyligen i NY och jobbade. Passade på att lägga en beställning på favoritkaffet för uteliv. Starbucks Italian roast i portionspåse. Bästa pulverkaffet enligt mig. Hon fick även äran att besöka NY Kayak shop och köpa med en Kokatat Knapster.

IMG_2190_2298Tack för den leveransen Fanny!

Nu är det hudar på och full fart mot Storulvån.

/J

 

Springa på en stig.

TRAILRUNNING har blivit ett begrepp. Man springer på en stig eller kanske helt obanat i terrängen. Orienterarna har gjort det sedan tidernas begynnelse. Dock utan någon som helst trendfaktor och utan den alltid så viktiga uppbackningen från näringslivet. Trailrunning däremot placeras i samma fack som all annan uthållighetsracing som nu är hetare än någonsin. Finns inte en VD runt Stureplan som inte tränar för något av loppen som erbjuds. Ö till Ö, som är en Swimrun, (simma & spring) i Sthlms skärgård, är kanske hetast av dem alla. Få startplatser och omtalad som tuffaste loppet över en dag i världen. Startavgiften, 10 000:- per lag, gör det inte mindre exklusivt.

Jag är ingen löpare av rang och har aldrig varit. Men jag springer bättre idag än när tränare Tholson jagade oss i Markaskogen under försäsongsträningen i Örebro IK. Kanske för att inställningen är bättre och att prestationen inte är avgörande. Nuförtiden njuter jag oftast av löpningen. Framförallt när jag som igår, springer i natursköna Kilsbergen. Jag har sprungit där till och från genom åren. Trots trenden så ser jag sällan några löpare däruppe men det är klart att de finns där. Jämför man med ökningen av simtränande asfaltslöpare i Gustavsvik så kan man nog säga att Triahtlon är den största trenden, so far.

IMG_2106_2165Långa sjöar är det gott om i Kilsbergen.

IMG_2107_2167Det finns lite vinter kvar men vårkänslorna dominerar. Falkaberget nästa.

Falkaberget.IMG_2104_2164Falkasjön från ovan.

BAMM är ett evenemang som jag fascinerats av i många år. 2013 var det 20-årsjubileum för denna tävling. Jag ser det inte som en tävling utan som ett äventyr. En inställning som många av deltagarna delar med mig tror jag. Det handlar mer om att ta sig i mål än om vilken tid du har. Övernattning på fjället i tält sätter även det en helt annan prägel än det mer traditionella sättet med start till mål. En annan aspekt är den fantastiska naturupplevelsen i fjällen runt Björkliden och Riksgränsen.

Jag har aldrig ansett mig ha löpningsegenskaper nog för  liknande event. Detta bygger på att alltid bedöma sin egen förmåga efter andras. Om man bortser från det och gör sin egen grej tror jag att många fler, jag själv inkluderad, skulle klara av mer än de tror.

Hammarskjöld.IMG_2101_2161Kloka ord monterade på Falkaberget.

Så kanske är det dags att våga anta utmaningen i år. Träningen har påbörjats och då det är tvåmannalag så behövs en partner. Gärna orienteringskunnig. Är du intresserad?

IMG_2097_2157Förhållandena i Kilsbergen var över förväntan och undertecknad kunde njuta av spångar som nästan höll sig ovanför ytan.

 

 

 

 

 

Man springer lite längre än vad man hade tänkt sig vilket är ett tecken på att det är kul. Hur ofta gör du det på din klassiska cityrunda?

/J

Väderlekar.

VÄDRET bör inte få styra över våra göromål. Ej heller över våra sinnen. Igår var jag ute och körde ett teknikpass inspirerad av den här mannen i allmänhet och av Haghighi i synnerhet. Skönt paddeldrag av en av mina favoriter, Leon Sommé.


Dagens löp-pass fick utföras under lite annorlunda förutsättningar. Dagar som dessa får man ha naturen för sig själv. På med rätt kläder och sedan är det bara ut och njuta. Grymt skönt efteråt.

Löparväder.IMG_2087_2149

Och som sagt, låt inte vädret bestämma vad ni tar er för.

/J

Kajakolik.

STENDÖRRENS naturreservat har jag besökt många gånger. Dock aldrig i den 1:a halvan av mars månad. Inte ens med långfärdsskridskor under fötterna. Kan vara grym skridskoåkning där har jag hört. Vilket är lätt att förstå när man glider fram i kajaken i denna lilla men ack så fina skärgård.

IMG_2076_2147

Jimmy passade på att lufta finmössan när vi smög runt Kalklubbarna och gick via den klassiska kanalen in på ostsidan för fika i lä.

Fika Kalklubbarna.IMG_1072_2112

Jag gillar min Romany skarpt men när jag ska fika, och då snackar vi finkaffe, måste jag plocka fram köket och lilla moccabryggaren. Vilket innebär att jag får packa ur halva akterskottet. Å andra sidan så har man all tid i världen sittandes på en kobbe. Gott kaffe blir det också; vilket är ett måste, annars kan jag vara utan. Men min kära Romany är lite liten för turpaddling. Åtminstone under den kalla årstiden när man har med sig extra allt, typ. Vilket leder oss in på ett hett ämne i min dator just nu; den optimala turkajaken i brittisk stil. Inget annat långt och tråkigt ekipage för min del tack. Testade Tideracebåtar idag då vi har några i klubben. Inte så tokiga. Detta ska komplettera min Romany och därmed är min Maelström till salu. Fin båt men inte ett komplement till min Romany.

IMG_1284_2103 (kopia)
Är du intresserad av denna skönhet så är det bara att skicka mig ett mail. Finns även på blocket och Utsidan. jlkarlstrom@gmail.com

Vi hade tänkt tälta på någon ny plats men vinden från väst tilltog under eftermiddagen och då fick det bli ett säkert kort. Brännskär. Som att komma hem.

Bonfire.IMG_1084_2124

La luna.IMG_1090_2131
En nästan klar natt bjöd på lite minusgrader och vattentäckten var frusen på morgonen. Vilket innebar en klar och krispig morgon. Magiskt att vakna till tycker jag och några med mig. Bör upplevas.

IMG_2080_2148

Gokaffe.IMG_1096_2108

Att äta frukost och dricka ett gott morgonkaffe i den här miljön är fantastiskt. Jag tror att Ulf Ekman skulle kunna byta religion igen om han fick uppleva detta. Kajakolik.

/J

  • Jills veranda är slut, vad gör vi nu?
  • ÖHK måste göra jobbet nu.
  • Just nu på Spotify. Thåström. Så bra.

Vår för själen.

DESPERADO sjunger Johnny Cash i min dator. Från fantastiska Spotify såklart. Vad gjorde vi innan Spotify? Laddade ner egna cd-skivor till Itunes, köpte låtar från Itunes store eller, gud förbjude, laddade ner musik från diverse suspekta sajter. Efter att ha tittat på Jills veranda med Christian Gidlund igår vill man bara lyssna på countrytexter. Nu är inte Desperado en ”riktig” countrylåt men jag gillar Johnny Cash och hans version andas country. Apropå Jills veranda, så är det i mina ögon det bästa man kan se på tv just nu. Förutom att Jill gör det väldigt bra; tror jag att Agnes-Lo Åkerlind, som producent, har en stor del i succén. Och ja, jag har skrivit om programmet förut. Det är bra helt enkelt.

Det var allt för idag gällande tv och musik.

I tisdags bar det av till Vättern för paddling och tältning. Pether slet sig från fiskdisken en dag och gjorde mig sällskap under solen på tisdagen. Vårkänslorna gick att ta på när vi lämnade Bastedalens hamn och stävade ut mot den lilla skärgården.

Poogiesarna åkte på, vårkänslorna till trots. Kallt som f*n i vattnet.
Efter en lång solig lunch på utsidan av Aspön blev det varvet runt via Hjortholmen men där var det stopp.

Pether på väg...IMG_1028_2078Torrskodd uppsittning.

Is.IMG_2031_2037En ganska stor yta med is gjorde att vi fick paddla runt via farleden. Hur och när det blev is här, diskuterades livligt i vår lilla grupp.
Horisont på Vättern.IMG_1032_2082Det närmade sig kväll och Pether gav sig av mot bilen och senare hemmet i Örebro. För min egen del väntande en tältnatt, den första för det här året. Lite väl långt in på nya året men nu skulle det äntligen bli av. Västsidan på Krokholmen fick det bli då vinden tilltagit från sydost. Och så här års är det rätt trevligt med läger på läsidor i skydd från vinden. Fick en liten touch av kvällssol medan jag satte upp tältet och förberedde brasan.

Kvällsbrasa.IMG_1041_2091 Det här är ett bra alternativ till tv-soffan. Rekommenderas.

IMG_2043_2045Efter någon timme vid brasan lockar den här miljön starkt. Varmt och ombonat med alla nödvändiga saker inom räckhåll. Lite läsning av den goda boken man har med sig och sedan somna till vågornas kluckande. Livskvalitet.

 

 

 
Morgonsysslor.IMG_1047_2050
Frukost.IMG_1054_2057

Torka tält och äta grötfrukost vid morgonbrasan i lugn och ro. En fördel med att vara ensam; jag bestämmer var och hur länge jag äter frukost.

Sandbotten.IMG_1057_2060

Trots en grå morgon med lite dimma blev även detta en trevlig paddeldag. Passade på att gå in i Vänneviken, som är en del av Harge uddars naturreservat. Väldigt fin sandbotten i hela viken. Känns lite udda såhär i februari, men inte mig emot med lite tidig vår.

Apropå min liknelse med San Diego häromsistens, så gick jag en sväng med snöskor i Kilsbergen i måndags. Havet eller bergen, som han sa den gode Backman.

Snöskor__IMG_1017_2095
En stig på gps:en var en bäck i snösmältningen.

/J

Lite som San Diego.

INGEMAR BACKMAN, snowboardlegendar på 90-talet som hoppade väldigt högt en gång i Riksgränsen och levde länge på det, hoppet alltså. Sade i en intervju en gång att när han vaknade på morgonen i San Diego valde han mellan bergen och havet. Snowboard eller vågsurfing helt enkelt. Lite den känslan har jag just nu. Igår tog jag en tur med kajaken och i morse bar det av till Kilsbergen för längdåkning. Klimatet skiljer sig såklart en del från San Diego men valmöjligheten finns där. Liknelsen kan tyckas märklig. Men den blir som så mycket annat, vad man gör den  till.

Skateföre på mossarnaIMG_1991_2021IspaddlingIMG_1002Dagen inleddes med isiga spår efter varma dagar som följdes upp av en kall natt. Men glidet var det inget fel på, värre då att få stopp på grejjerna. Efter en sväng till Tomasboda kom vi åter igen ut på den gamla vägen och döm om min förvåning när det isiga hade deformerats om till drömspår av pistmaskinen. Plötsligt var det årets bästa förhållanden i spåret, 20 minuter från centrala Örebro, ungefär där vi stötte på vargarna på nyårsdagen.

SpårIMG_1989_2020Dagar som dessa är längdåkning fantastiskt.

Fika KarthällemossarnaIMG_1013Lite påfyllning av energi i form av klassisk fruktsoppa och kex. Smakar aldrig så bra som utomhus. Äter det ju aldrig inomhus, när jag tänker efter. Undrar hur Svante gör? Äventyraren Svante Lysén, mannen som gav fruktsoppan ett ansikte.

/J