Puderhundar i puderparadiset


Zurs; powderparadise

En grym skidvecka är till ända och den här bilden sammanfattar den rätt bra; massor av orörd snö i en fantastisk terräng. Ett par liftar eller en buss från St:Anton ligger detta paradis för puderhundar. Här fortsatte det som började i St:Anton några dagar tidigare.

Lördag kväll kom vi inte ens in i byn p.g.a. lavinfaran. Vi sökte oss mot Innsbruck för att finna tak för natten. Vår värdinna på Bacherhof var vänlig och välkomnade oss på frukost dagen efter när jag ringde och förklarade läget. Hon hade förstås koll på att byn var stängd. Efter några mil dök ett större hotell upp och vi svängde in vår hyrbil för att göra ytterligare ett försök. Vi hade redan blivit varse om att de närmaste byarna var fullbelagda. Nu hände något som man kommer att minnas länge; i foajen på hotellet hade Röda korset upprättat en sovsal med ca. 200 bäddar. Fullbelagt trots detta spektakulära arrangemang. Vi blev hänvisade till en kyrka i nästa by; där skulle Röda korset möta upp. Nu var vi uppgivna och insåg att det här blir svårt. Vi valde dock bort kyrkan och åkte vidare i natten. När vi närmade oss midnatt och svängde av till ytterligare en by trodde vi inte på det själva men här fanns ett dubbelrum. Glada i hågen packade vi oss in och beskådade med stora leenden hur personalen bäddade i soffan och på golvet; vi hade sovplats för natten. 11.00 nästa dag öppnade man vägen in i St:Anton.
Snö från alla håll

Det här vädret hade vi de första två dagarna. Minns inte när jag åkte så mycket kall och djup snö senast. Det var inte alltid man såg var man åkte men var det bara brant nog så var det bara att hålla fall-linjen. Vädret blev lite bättre om man så vill, snöfall är alltid bra, vilket gjorde att det öppnades fler liftar och lite fler människor dök upp på berget. När vi hade åkt av allt som gick att finna i närområdet var det bara att fortsätta bortåt i systemet.Sol en stund 

Mycket går att säga om skidåkning men under sådana här förhållanden är det svårslaget. Man är helt obekymrad över att den kalla snön sköljer in över kragen och lägger sig kall mot halsen. Det som var en skräck för många att bli ”snöpulad” i skolan blir här till den optimala lössnöupplevelsen och går under benämningen ”faceshot”.
Undertecknad mer än nöjd


Restaurangen är öppen


Låga moln

Om ni saknar actionbilder så beror det på att när det är bra skidåkning har jag inte tålamod att stanna upp och rigga kameran för att få en riktigt bra bild. Ni får hålla tillgodo med vyerna från magiska åk.


Klassiska Schöngraben


Nöjda och svettiga i Schöngraben

Jag har tidigare varit skeptisk till byar som får mycket plats i skidmagasinen. Men nu har St:Anton bjudit upp till dans ordentligt och är man morgonpigg så får man mycket bra åkning även om byn kryllar av grymma skidåkare. Återvänder med största sannolikhet hit nästa år med ett litet förbehåll. Grannen Montafondalen lockar med samma snömängder men färre besökare. Men innan dess så ska jag besöka ytterligare en mytomspunnen skidort; Jackson Hole, Wyoming, USA. Ska bli mycket spännande och förhoppningsvis blir jag snöpulad även där.

/J

Annonser

2 comments

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s